Titti

2013-07-10
14:07:21

Lufsen
Bara några minuter från oss finns det ett jättefint "bruksträningsområde" så idag åkte jag och Zebo dit för att spåra lite. Han fick ligga i bilen medan jag la spåret sedan lufsade vi runt i skogen medan det fick ligga till sig. Otroligt skönt och kravlöst, Zebo fick ta täten och sen strosade vi bara på.
 
Spåret gick han riktigt fint och med bra fart. I varje vinkel gick han 3-5 meter för långt innan han vände om och tog rätt väg men spåret hade bara legat en dryg halvtimme så det hade nog inte riktigt landat. Det är så fantastiskt roligt att se Zebo spåra (speciellt nu när jag kommit på att han jobbar mycket mer självständigt om jag går längre bak), han är så fokuserad och taggad. Fastän han får godis och bus i spårslutet fortsätter han ändå alltid spåra när jag gett honom frikommando. 
 
När vi kom hem gav jag honom ett ben, måste bara få berätta så rolig han är. Han har nämligen kommit på att altanen är ett perfekt ställe att tugga ben på, så när han får det tar han det i munnen, sedan går han fram till altandörren och knackar på rutan med benet för att man ska släppa ut honom. Så nu ligger han där i godan ro och tuggar medan jag placerat arslet i soffan. Jag är sämre i ryggen igen så senaste dagarna har det varit mycket ryggläge här.
 
 

2013-07-03
20:41:45

Skönt med aktivering
Ikväll har jag och Zebo varit tillsammans med ett trevligt gäng och tränat lite lydnad. Var skönt att få komma ut på plan och slippa tänka på hans stackars kropp (något som tar upp mycket av min tankeenergi just nu).
Det blev mest positionsjobb för Zebo idag, både från höger, vänster och framför, både bakåt och framåt. Det börjar märkas att vi tränat mycket bakdelskontroll senaste tiden för han går mycket rakare (jag tycker däremot fortfarande det är väldigt märkligt att ha honom på höger sida, känner hur jag svajar).
 
Zebo fick en ny kärlek i sitt liv, nämligen Pralins kullsyster Polly. Kan hända det var lite hormoner inblandat eftersom hon löper men ja, han tyckte verkligen hon var så fin. Det är något speciellt med tollartjejer tycker Zebo, dom är helt enkelt lite bättre än alla andra.
 
Det var som sagt väldigt skönt att få träna lite men efter en stund flippade Zebos skalle ur så då gav jag, blir inge roligt att träna då han ligger alldeles för högt i energi och bara flamsar (och konflikt brukar bara leda till att han blir sjukt slö och låg nästa träningspass). Trots att vi fick ge oss före jag tänkt är det ändå skönt att se hur fort han lugnar ner sig igen, när vi kom hem gick han direkt och la sig i buren.
 
Zebo och Pralin har pausvila
 

2013-06-18
12:18:22

Gamla gubbe
Som bekant har Zebo dragits med många små hältor senaste tiden och det står ganska klart att han helt enkelt drabbats av så kallade ålderskrämpor. For därför och köpte glucosamin till honom förra veckan, idag är vi inne på dag 6 men jag märker ingen skillnad. Igår var vi ute och gick koppelpromenad i en halvtimma och efter bara det lilla haltade han ett par timmar, på kvällen var det borta.
Det är frustrerande, nog skulle han säkert kunna nöja sig utan fysisk aktivitet, problemet är att det blir så jobbigt att aktivera skallen på honom om han inte kan göra av med energi även genom att anstränga kroppen. Simträning skulle säkert vara toppenbra men det känns inte alls speciellt lockande med tanke på att han verkligen hatar vatten.
 
Idag passade vi iallafall på att apportera lite. Till en början gick det riktigt bra, han hade full fart både ut och in, men så fick han en myra i nosen och efter det blev det svårt för honom att fokusera så vi avslutade innan någon hann bli på dåligt humör. Funderar om jag ska prova kampa lite med föremålen med honom och se om jag kan få ett ännu större drag mot mig.
 
Lite glada nyheter för övrigt är att vi börjar komma oss in i huset ordentligt nu, lite gardiner på nedervåningen och ett par dagars stök uppe så kan vi nog säga att vi är helt inflyttade. Sen blir det väl aldrig riktigt klart, men det är ju just det som är charmen med hus!
Ryggen börjar också vara bättre, jag går fortfarande på antiinflammatoriskt (just avslutat kur nr9) och har en del mardrömmar, men jag har börjat rehabträna och just nu känns det faktiskt som jag kommer kunna gå tillbaks och börja arbeta i mitten av juli!
 
Rolig bild på två missnöjda
 

2013-06-02
20:25:09

Lure coursing och viltspår
Vi fortsätter tjollra på i huset och tro det eller ej men det börjar ta sig, inte speciellt många lådor kvar nu. Zebo fortsätter vara tålmodig trots bristen på aktivitet och igår provade vi lämna honom själv för första gången, gick superfint.
Hittills har han sovit i vårat rum men målet är att det ska vara hundfritt på övervåningen så igårkväll ställde vi in buren i vardagsrummet. En gång provade han komma upp men Robert sa bara åt honom att gå ner och då smög han tillbaka till buren och sedan låg han där så lugnt hela natten.
 
Idag har vi haft en fin hunddag som inneburit lite ovanliga och nya saker. Först i förmiddags var det prova på ute på hundkappen. Zebo har ju sprungit en gång förut men då bara halva varvet, idag fick han springa hela och det gjorde han riktigt bra, tog ut stegen ordentligt och hade helt okej fart för en liten gris. Jag var lite orolig att han skulle bli stel efteråt men han har inte visat någonting.
 
I afton hade vi avslutning med hundungdom, viltspår, något vi aldrig tidigare provat. Zebo fick gå ett rakt spår på ungefär 60m utan blod. Innan vi gick spåret fick jag visa en klöv för honom, först tyckte han den var lite obehaglig men efter lite lirkande och lurande kom han på att det faktiskt var en superfin "leksak".
När vi sedan gick spåret fick jag feedback jag aldrig tänkt på förr: jag går för nära hunden. Nu släppte jag ut linan och gick säkert 7-8m bakom Zebo och då jobbade han på superfint, rakt och med nosen ner i backen hela tiden. Han var lite för ivrig och missade spårslutet så jag fick påkalla hans uppmärksamhet lite, då vände han om och spårade rakt på klöven. Kan lova att det var en lagomt mallig kille som gick och bar på klöven läänge!
 
 

2013-05-28
17:10:42

Tomheten talar för sig själv
Att flytta, till ett hus som är otömt/ostädat, som ska tapetseras och målas och med ett diskbråck... Tiden och framför allt orken, räcker inte till. Jag gör mitt bästa men det räcker knappast, vi har en otrolig tur som har ett starkt nätverk som hjälper oss igenom det här, annars skulle jag nog legat på marken och gråtit för längesen. Obetalbart är den stöttning som vi får men jag tror vi får försöka bjuda tillbaka med grillkvällar och vindrickande på vår underbara altan under sommaren, eller vad tror ni?
 
Zebo får njuta av livet som gårdshund, han ligger ute på altanen dagarna i ända och lapar sol. Mitt samvete över den orimligt lilla aktivering han får just nu är inte utav denna värld, Zebo själv å andra sidan verkar inte alls påverkad av den totala bristen av både fysisk och mental aktivering.
 
Idag, för första gången på flera veckor, fick han gå ett spår. 500m la jag; längst skogsbilväg, in i skogen, över två plåtar, över stock och sten, ut på en lägda och ner i ett dike med en rund och två snäva vinklar. Det är betydligt längre än vad han någonsin gått tidigare men precis som jag trott klarade han det galant. Det är bara i början han är lite trög, när han väl fått upp farten spårar han så otroligt fint.
Jag hade förresten bara en delbelöning mitt i spåret men den gjorde honom mer okoncentrerad än något annat så jag funderar om jag ska sluta med det helt och hållet.
 
Så det blev en superrolig liten träning som gjorde riktigt gott i mattehjärtat och Zebo var i vanlig ordning stolt som en tupp efteråt. Imorgon verkar det bli lite lydnadsträning och sen några dagar i fortsatt vila.

2013-05-14
18:41:57

Lyxig hunddag
Efter ett glatt besked igår följt av att vakna till fint väder idag bestämde jag mig för att det fick bli en riktig hunddag.
Styrde kosan mot drängsmark och efter lite lunch och surr gav vi oss ut.
 
Först körde vi uppletande där Zebo blev lite förvirrad först då han inte hittade något av föremålen. Fick hjälpa honom lite på traven och då fick han upp farten. Det roligaste var att han hade så fin fart tillbaka, var bara en gång han släppte föremålet någon meter framför mig sen lämnade han alla i handen.
 
Åkte ut i skogen och la ett personspår på ~150m med två vinklar. Han kändes fokuserad redan från början men hade lite bråttom så första 10-15m blev det lite slarv men sen körde han på lugnt och metodiskt. Han tog för övrigt båda vinklarna klockrent! Det jobbigaste för honom var vid spårslutet då hans matte tyckte han skulle gå tillbaka istället för att fortsätta spåra, jag får nog ge honom lite större förtroende och lägga längre spår hädanefter.
 
For sen in till stan för en promenad men fick vänta lite så då åkte jag upp på klubben och tränade lite lydnad. Körde igenom de flesta momenten från LK1 och han kändes riktigt stadig och alert. Råkade hitta en fläck med misstänkt löptikskiss som gjorde honom lite ofokuserad mellan momenten då han bara ville dit men under själva momenten så höll han fokus på mig så det kändes jätteroligt!
 
Så blev det då en promenad på anderstorp, passerade både några muppiga hundar, stressade cyklister och byggarbetsplatser och tja, Zebo var Zebo, gick och filosoferade i sin egen värld. Var framför allt en hund jag trodde han skulle gå igång på riktigt då den verkligen utmanade honom men jag påkallade hans uppmärksamhet och då skvallrade han så fint.
 
När vi kommit hem fick han sig lite middag och sedan slocknade en väldigt nöjd hund på soffan. Har förresten fått hem en korv vom og hundemat från björkis som jag blandar ut hans kulor med, ska bli roligt att se hur det kommer arta sig. Det enda jag är orolig för är att fetthalten är hög vilket Zebo egentligen inte behöver, men kan hans hud (som är väldigt ojämn) bli bättre så är det värt det även om det innebär att den lata matten måste aktivera den lata hunden lite extra.
 

2013-05-09
21:09:35

Lugn kväll på klubben
Kristihimmels + underkylt regn hade skrämt bort de flesta från klubben ikväll men några få tappra hade tagit sig dit. Ingen var intresserad av några utomhusaktiviteter så vi stannade inne och slipade lite småsaker.
 
Fjärr: Väldigt het, flyttade sig snett och hoppade i princip mellan skiften. Det hjälpte lite att lägga externbelöning bakom honom men över lag så kändes det inte alls bra.
 
Vittringsapportering: Inledningsvis väldigt het, vi har tränat en hel del apportering på senaste så han var helt inställd på att bara ge mig alla föremål. Jag började om från början och behöll honom hos mig tills han satt igång näsan, då fick han gå fram till pinnarna och då greppade han direkt vad det var som förväntades av honom.
 
Linförighet: Även här väldigt het men jag jobbade med många halter och belönade honom bara med lugna klappar. Det fungerade hyffsat, han ljudande ändå lite men jag orkar inte hålla på och tjaffsa med sådant då jag vet att det bara beror å att han var för överladdad.
 
Jobbade på att vila mellan varven men det är SÅ tråkigt säger Zebo. Avslutningsvis blev det lite tjoller med kryp, dansa och rulla runt på marken och jodå, sånna där tjollersaker DET fastnar direkt.
 
Jaja, även fast träningen kanske inte blev så seriös så känns det ändå så roligt när det uppstår problem där jag kan leta rätt på lösningar direkt. Imorgon är en ny dag och då ska vi träffa en god vän som det var alldeles för längesen jag fick ljuga med över en gigantisk kopp kaffe.
 

2013-04-10
11:05:16

Ljus i mörkret
Har lite tunga dagar just nu, eller kanske framför allt tunga nätter. Ryggen håller på att ta knäcken på mig och så här ont har jag inte haft sedan veckan efter jag blev skadad... Bra humör och tålamod är inte riktigt min grej när jag inte får sova ordentligt på nätterna men skattebeskedet som trillade ner i brevlådan idag var helt klart glädjande! Jag som fått prel.besked om -1700kr fick istället fleeera tusenlappar tillbaka, tjoho! Lägligt? Eh, ja!
 
Har börjat få in en bra rutin att gå en halvtimma med hundarna varje morgon och det är riktigt skönt att få igång den stela kroppen, för att inte tala om nöjda hundar. Fella har fått haka på med korta, intensiva lydnadspass och i veckan fokuserar vi på fjärren.
 
Är något taggad på hundträningen nu och det blir verkligen tusen gånger bättre med flera hundar, då är det ju bara att byta när den ena är trött! I eftermiddag tänkte jag gå ut och träna på gården bara kroppen orkar, då ska Zebo få apportera föremål och Fella träna på rutan.
 
 

2013-04-07
20:53:31

Huset fullt, dagen full
Idag har det verkligen varit full huggning. Klev upp imorse och packade ihop mig och hundarna, styrde sedan kosan mot solbacken där det blev lydnadsträning.
Zebo kändes inte alls på hugget, provade lite olika men han hade dåligt fokus. Till slut roade jag mig mest med hans nya danstrick som Theres börjat lära honom då det var det enda han kändes intresserad av. Så kom jag på att jag plockat ner pinnarna i väskan innan jag for hemifrån så då körde vi lite vittringsapportering. Det var jättelängesen vi gjorde någon nosaktivering över huvud taget men Zebo skötte sig fint, var bara första gången han var övertygad om att han ville ha fel pinne.
 
Theres & Zebo dansar
 
Fella fick köra lite gott och blandat, försökte gå igenom de flesta momenten från LK3 och hon kändes riktigt på hugget och med bra fokus. Engagerade mig en hel del i fjärren där hon ljudar väldigt mycket men jag tror det kan bli riktigt bra om jag bara är konsekvent med att bryta direkt hon sätter igång, kände skillnad redan idag. Inkallning med ställande och rutan var superkul, jag har ju aldrig haft någon hund som kunnat det tidigare.
 
Hann inte mer än hem innan svärmor och hennes karl kom förbi för att börja flyttpacka lite. Dom hade med sig Diesel men Fella tyckte han var JÄTTEkonstig. Märkligt egentligen då både han och hon är väldigt mjuka hundar som funkar med allt och alla, funderar om hennes spök-löp tyckte det var konstigt att se en vinthund (jag har ju ingen aning om hon träffat någon tidigare)... När han förstod att hon inte ville leka la han sig i sängen men då hoppade hon faktiskt upp och låg bredvid honom.
Till middag fick vi även besök av familjen från tällåsen, vi invigde fritösen med langos! Dom hade med sig Kira som fick komma in och mysa lite, Fella tyckte hon var en mycket mer normal hund än Diesel av någon anledning. 
Lagom till att vi satt oss vid bordet började hon att löpa också..
 
När alla farit hem fick Fella mat och sedan krypa in i buren. Igår blev hon ganska pipig men nu somnade hon på ett ögonblick. Zebo som legat instängd i Roberts gamla sovrum halva dagen fick äntligen komma ut och snusa igenom hela huset men sen somnade han lika fort han också.
Själv är jag helt knäckt efter dagens bravader och nu ser jag fram emot en tidig kväll, imorgon väntar ännu en dag fylld av hunderi!
 
Fella & Diesel som gömt huvudet under kudden
 

2013-04-05
10:32:37

Rolig klubbkväll
Igår packade jag in båda hundarna i bilen och styrde kosan mot drängsmark, fast först blev jag bjuden på färsk fisk i tällåsen, inte alls fel! Hade lite tur i oturen att Theres kände sig hundlös så hon tog sin an Zebo och körde lite agility med han medan wp-gänget gick till grusplanen och körde teknik. Det är helt SJUKT hur stark Fella är, drar mycket, mycket mer än Zebo och dessutom tycker hon ju faktiskt att det är riktigt roligt också.
 
Efter en kaffepaus körde jag lite lydnad med båda hundarna och dom var så duktiga så. Kampade en hel del med Fella för att dra upp henne vilket ledde till en riktigt trevlig och fokuserad linförlighet! Vi körde även lite fjärr och i början gjorde hon klockrena skift men när hon gått upp i energi blev det slarvförflyttningar.
Zebo fick också köra linförlighet och förutom att han var lite för lättdistraherad av en annan hund så gick han också jättefint. Förutom det körde vi även sitt-framför och kryp.
När jag gett upp kämpade Theres med att lära Zebo dansa och jaa, dom är så duktiga så!
 
Väldigt nöjda hundar som sovit som stockar inatt. Var ut på en promenad med dom i morse men resten av dagen tror jag faktiskt dom ska få vila medan jag ska få finfrämmande från kusmark.
 
Duktiga Nikki igår

2013-04-02
21:24:59

Aktivitet och konflikter
Imorse packade jag bilen full med hundar och styrde kosan mot tällåsen där det blev skottning av hundskit mot en lunch, HEHE, sen for vi till grusplan och tränade lydnad.
Fella fick köra fritt följ, inkallningar och ett par ställanden. Hon hade riktigt trevlig attityd och skötte sig fint, det enda jag önskat var att hon skulle ha lite mer driv men jag planerar ta med kamptrasa nästa gång och se om jag inte kan höja henne ännu lite mer med hjälp av den.
Min tanke med Zebo var att träna uthållighet men det blev mest pannkaka av allt, han var inte alls med på noterna. Jag blir verkligen mentalt knäckt av sånna kassa träningar så resten av den här veckan ska vi bara fokusera på träning som känns rolig. Explosivitet och lite nyinlärning tror jag det får bli.
 
Efter en lerig promenad tränade vi rapport med Solo och där börjar det verkligen märkas att träningen ger resultat. Ingen tvekan när han skulle springa till mig och inga tjuvstarter till Theres. Känns riktigt roligt, nu är det bara att fortsätta!
 
Egentligen var hundarna ganska nöjda men jag och Robert bestämde oss ändå för att följa med på hundpromenaden runt broarna efter middagen. Det var tollarflickorna och en schäfer som var med, Zebo hade fullt sjå att hålla koll på schäfern som han inte alls var så imponerad av men till slut gav han sig. Fella var något dryg i kopplet men för övrigt skötte hon sig snyggt och det bekom henne inte alls att promenera mitt i den stora staden.
 
Precis när vi kommit hem så markerade Zebo mot Fella, två gånger. Det var inga utfall och han högg inte mot henne, men han tryckte henne mot marken och höll henne där (nåja, den lilla sekund innan jag slitit bort honom). Först kliade jag mig i huvudet, vad kan han/hon/jag/Robert gjort för att trigga detta hos honom? Det fanns som ingen naturlig förklaring, innan jag kom på.... En, två gånger när Zebo varit riktigt trött både fysiskt och mentalt så har han markerat mot hundar han aldrig skulle "ge sig på" på riktigt. Då har jag haft honom i koppel och hunnit bryta honom direkt vilket alltså inte var läget den här gången då han tog sig hela vägen fram.
 
Nu kanske den allmänna uppfattningen blir "nej", "vad synd", "Zebo kanske inte har förändrats" men så är verkligen inte fallet...
Först och främst vill jag berömma Fella som är en så otroligt fin hund, till att börja med svarar hon inte upp det minsta, hon söker sig istället ifrån situationen utan att på något sätt fly och för det andra släpper hon situationen direkt den är över utan någon typ av kvarstående rädsla.
 
Med det sagt, både jag och Zebo har verkligen växt senaste tiden, både var för sig men även tillsammans. För ett år sen, tja kanske till och med ett halvår sen, hade Zebo aldrig gett sig vid en enkel markering. Han har haft något behov av att hävda sig och ta kontrollen totalt och sedan hängt kvar i situationen väldigt länge.
Nu, förutom det faktum att han ger sig vid en markering, låter han mig lösa situationen. Inget gorm, inget tjaffs, inget hets när jag plockade bort honom utan bara ett "okej, du löser det här" med massa lugnande signaler. Inte så mycket som en extra blick mot Fella utan bara en tacksamhet över att situationen var över.
 
Självklart kan jag banna mig själv för att han ens fick markera men i ärlighetens namn är det här en så ovanlig reaktion hos honom att jag helt enkelt inte lärt mig hantera den. Förhoppningsvis har jag lärt mig nu; låt honom vara ifred. När han är slut efter en hel dags aktivering behöver jag faktiskt inte låta andra hundar vara nära honom, jag kan faktiskt välja att platsa honom på en säker plats där ingen behöver komma och störa.
För även om jag jobbar hårt med att lösa de konflikter som finns i Zebos liv måste jag även respektera hans gränser och ta kontroll över dom så han slipper göra det.

2013-03-13
14:38:00

Jag gillar utmaningar!
Från att ha haft världens driv i hundträningen tog det tvärstopp iochmed att jag pajjade ryggen. Inte egentligen för att jag inte KAN träna, utan allt rann bara av mig. Nästa tävling är inte förrän i maj och det känns som en evighet bort, speciellt när momenten faktiskt sitter (det är bara massa småsaker som behöver fixas).
 
Hur får man då motivation när alla mål är så långt borta? Jo, man går in på vovveforum och skapar en utmaning. Vi har haft mycket problem med "sitt framför" från rallylydnaden så jag tänkte att det här är ett perfekt tillfälle att plocka sönder övningen och börja om från basic. I måndags såg det ut så här:
 
 
Målet är ju att Zebo ska sätta sig rakt framför mig men pga hans känslighet för belöning (var belöningen kommer ifrån) har han blivit väldigt sne. Kommandot jag ger är "framför" och det vill jag att han ska veta vad det betyder oberoende på var han står i förhållande till mig. Det är av den anledningen jag plockat bort linförligheten och bara arbetar utifrån den position han ska ha i det färdiga momentet.
Idag ser det ut såhär:
 
 
Målet den här veckan är att befästa kommandot hos honom och framför allt så är målet att jag inte ska flaxa så förbannat mycket med armarna (ibland tror jag att jag är en fågel). Jag väntar med att ge kommandot tills han redan sitter i rätt position för att undvika sneda sättanden (vilket kan ske om jag ger kommandot innan han satt sig). Om jag väl kan befästa kommandot tror jag det blir väldigt lätt att lägga in linförligheten igen.
 
Dessa utmaningar är verkligen toppenbra och får igång drivet hos mig. Något annat som är bra är att träningspassen blir väldigt korta men intensiva, Zebo lär sig väldigt bra på det sättet.

För den som funderar så ser förresten det färdiga momentet ut så här (finns med både höger och vänster ingång):

2013-02-10
17:28:55

Rallypinne nummer 2
Igår var det åter igen dags för rallylydnadstävling nere i nordmaling och jag kan inte säga annat än att det gick så bra det bara kunde gå + lite till. Zebo var åter igen otroligt cool inne i växthuset och även om han var lite nyfiken på en herdehund som låg bredvid honom lät han sig inte provoceras.
 
Banan kändes lite svår, jag skulle behöva komma ihåg höger och vänster, olika tempon OCH att räkna till tre! Kanske låter banalt men ni som provat denna tävlingsform vet vad jag menar, haha.
Zebo kändes lite loj när vi förberedde oss men medan vi väntade på att bli inkallade till start var det som att han vaknade till. Han kändes väldigt följsam under programmet och förutom att jag gjorde ett par små förarmissar så gick det utmärkt och jag kände mig riktigt stolt när vi var klara.
 
När det var dags för prisutdelning hade jag inte så stora förhoppningar trots känslan i loppet så döm om min förvåning då dom ropade upp mig som tredjepristagare! 94 poäng blev det och jag kunde knappt tro mina öron.
Kommentaren löd: Mkt glatt & trevligt ekipage! Snygga temopväxlingar! Kanonbra förararbete!
Som att det inte var nog fick vi dessutom domarens pris med motivationen att jag och min farliga pitbullterrier är det gladaste ekipaget under hela dagen med en otrolig kontakt. Vid det laget var det svårt att hålla tårarna borta, när sedan flera av funktionärerna kom fram för att berömma oss för vårat samspel var jag nära på att bryta ihop. Vi? Jag? Va?
 
Jag vet var Zeob kommer ifrån och jag vet precis var vi startade. Jag vet hur mycket blod, svett och tårar det krävts för att ta oss dit vi är idag. Tolka mig rätt, inte en enda gång har jag ångrat mig, inte en enda gång har jag önskat att han var någon annan än just den han är. Men arbete har det tagit, mycket svårt, frustrerande, hårt och roligt arbete.
 
Dom som följt våran resa vet precis vad jag menar och vet att vi tagit oss väldigt långt från där vi startade. Att dessa människor kan se hur mycket Zebo växt förstår jag, men att någon totalt okänd människa, som inte har någon aning om vilken lång väg vi vandrat, som ser Zebo med helt färska ögon, att någon sådan människa ser oss och tycker att vi är det mest samspelta ekipaget på hela dagen........ Det är överväldigande.
Att sedan inse att det faktiskt är jag som gjort detta, att det faktiskt är min förtjänst att vi tagit oss så här långt, det går bara inte att smälta. Jag är ingen expert, ingen etolog med tjugo års erfarenhet av problemhundar och tävlingar i bagaget. Jag är bara en helt vanlig person som ser min hund för vad han är och försöker plocka fram det bästa ur honom utan att förneka hans mörka sidor. Hur hamnade vi här?
 

2013-02-07
21:59:24

Wp.... eller?
Varit hundlugnt i veckan men desto mer träning för mig. Igår fick sig dock Zebo en långpromenad runt broarna med ridgebackmaffian (ja Zindra är också en ridgeback - tror hon iaf). Han skötte sig absolut över förväntan trots att det är så långt mellan gångerna han går i koppel nu, bådar gott inför våren.
 
Idag har varit ännu en dag i Drängsmark, jag och Theres tränade rapport med Solo men det märktes verkligen på honom att det var för längesen vi körde. Vi måste bara försöka få rutin på träningen så tror jag det ska lösa sig.
 
Hade tänkt köra WP med Zebo på klubben ikväll men stackarn höll på frysa ihjäl trots att han hade täcke (och vagnen var begravd i snö) så vi lämnade dom andra åt sitt öde med intervaller och skyndade tillbaka in i värmen igen. Körde några hopp över hinder som han tyvärr börjat om att fuska med men det blev mest freestyleträningen och där går det verkligen framåt. Snart tror jag faktiskt tillochmed slalomen sitter, han skulle bara behöva bli lite smidigare, ångloket mitt, haha.
 
Bästa var dock det sociala. Först och främst så brydde han sig inte alls om Zid som han verkligen har visat agg mot förut och det kändes otroligt skönt. Sen låg han faktiskt och tog det lugnt när jag kopplade honom inne i träningssalen medan jag fikade, första gången det händer när andra är där inne och tränar! Kändes som en jättestor vinst men jag tar ingenting för givet, lär knappast vara något jag kan räkna med varje gång. Men roligt att han visar sånna framsteg, det är som att många poletter trillat ner för honom sista tiden.
 
rapportSolo

2013-02-03
22:28:11

Stolt matte
Efter några dagars förkylning packade jag ikväll med mig hunden och drog till drängsmark för lite träning. Kände mig inte riktigt på hugget men tycker Zebo skötte sig ändå. Slipade på lite följsamhet och fokus och i slutet kändes det faktiskt helt okej. Roligast var dock att Theres tagit dit lilla fröken Blåöga för första gången och jag tycker faktiskt inte alls hon hade så mycket nerver på utsidan som man kunnat förvänta sig. Inte tyckte hon det var jättekul men hon intresserade sig för lokalen och stundvis var svansen i en riktigt trevlig höjd. Det är så kul att se vilka stormsteg hon gör i sin utveckling, både fysiskt och mentalt!
 
När vi var klara där for jag och Malin till ridhuset som jag tjatat om så länge, ville prova på underlaget lite inför norsjötävlingen den 23e (skulle ju vara lagomt roligt att komma dit och inse att hunden bara vill käka hästskit).
Körde igenom några moment från ettan och gick i enkom genom så mycket hästskit jag bara kunde men hans fokus låg på precis rätt ställe. Var bara mellan momenten han blev lite nosig så det får jag tänka på.
 
Roligast var ändå den sociala delen då det bara var helt nya hundar i ridhuset (hanar dessutom). Zebo kunde inte brytt sig mindre, han nosade lite mot dom när vi kom och sen ignorerade han dom helt. När jag skulle köra inkallning passerade just en golden bredvid Zebo när jag på 10meter håll vände mig om (HEHE fick inte alls hjärtat i halsgropen) men han bara gav honom en snabb blick och fokuserade sedan helt på mig igen.
Efter vi tränat klart stannade vi på andra kanten en stund, precis där alla agilityhundar låg och vilade, och Zebo bara stod där och filosoferade med nosen i vädret (nåja, förutom när han ville käka upp Linneas fickor). Han bekymrade sig inte ens över hunden som låg ett par meter bort och tittade på honom utan betedde sig bara, tja, som vilken hund som helst.
 
Jag blir så stolt över min lilla gris att jag nästan blir tårögd, för 16 månader sen när vi tog hem honom trodde jag aldrig, inte i min vildaste fantasi, att vi skulle stå i det läget, varken idag eller någon gång i framtiden.Inte ens min nervositet runt dom nya hundarna idag smittade av sig på honom utan han var bara så otroligt cool. Jag vet att folk säger jag ska vara stolt över mig själv men det här är verkligen så svårt att smälta. Är det verkligen sant? Har verkligen all min träning gett utdelning? Har JAG gjort det här? Utan världens bästa hund hade det aldrig gått.
 

2013-01-20
11:59:00

Officiell debut i rallylydnad
Igår var det äntligen dags för Zebo att debutera i en officiell rallylydnadstävling och den ägde rum i gideå utanför nordmaling. Zebo fick en hel bur för sig själv på vägen ner och var faktiskt inte alls speciellt pipig. När vi kommit fram insåg jag till min lättnad att det inte alls var lika mycket hundar där som jag trott och lokalen var större än förväntat.
 
När jag släppte ut Zebo var han väldigt nosig i backen men när vi gick in lugnade han ner sig och hade verkligen en jättehärlig energi. Han kopplade på sin farbror-charm helt enkelt och inte ens hundar som jag vet han ogillar lät han sig provoceras av (och de få gångerna han fixerade mot dom behövde jag bara påkalla hans uppmärksamhet för att han skulle släppa det helt).
 
Tävlingen då? Tja, just innan vi skulle gå in på plan drabbades jag av en otrolig nervositet så i början av programmet hade han inte något fokus utan gick och nosade i backen. Detta gjorde mig ännu mer nervös så jag sprang typ förbi "långsamt tempo" skylten. Vid nästa skylt (sitt-gå runt) kunde jag dock samla mig och efter det gick det bara bättre. I slutet av banan var det "läggande under gång" och den är jag verkligen jättenöjd med då Zebo verkligen slängde sig ner på backen.
 
I slutändan landade vi på 77p och det största neddraget blev naturligtvis på långsamt tempo (-10) och sen var det några små neddrag för sträckt koppel och nosande. Kommentaren på protokollet blev Kanonbra förararbete!! så det känns naturligtvis jättekul. 77p är kvalificerande för att få uppflyttningspoäng så nu har vi bara två kvalificerade banor kvar för att flytta upp till fortsättningsklass.
 
Ska väl erkänna att jag fick lite blodad tand och nästa rallytävling är också i nordmaling om tre veckor. Bara jag inte jobbar så blir det att åka ner då också och hoppas på att det går lika bra och ännu bättre. Klarar vi kvalpoäng där också så blir förhoppningsvis uppflyttningen i maj så vi kan träna under sommaren på skyltarna i fortsättningsklass.
 
Men tillbaka till igår, sammanfattningsvis: Mina nerver drog ner våra poäng men det är bara att träna mer och tävla mer för att få rutin. Utanför själva tävlingsplan så var Zebo en stjärna som skötte sig alldeles utmärkt och jag kan inte vara mer stolt över honom. Nu ska vi träna mer banor och ladda om för nästa tävling!
 
Vi var 6 stycken ekipage som representerade Åbyn-Byske BK och alla fick fara hem med kvalificerande resultat! Det blev även två pallplatser i gruppen. Grattis till alla!

2013-01-16
21:24:39

Måla, måla
Dagarna rullar på med jobb, gym och hundträning. Riktigt skönt att ha lagom många bollar i luften, jag mår riktigt bra i kropp och själ och sover som en stock på nätterna.
Efter jobbet idag (som innebar habbenbad och lunch sen sluta) for jag förbi Emelie för att hämta lite papper och fick samtidigt kika på småpluttevalparna som fyller 15 dagar idag.
 
Vidare till Theres där jag hjälpte henne måla toan och dricka kaffe, vi gjorde ett rätt så bra jobb om jag får säga det själv. Efter badrummet var klart blev det middag och sen drog vi på klubben för lite träning. Jag varvade lite freestylemoment med hopp över hinder och apporten och jag måste faktiskt få säga att det märks att vi tränat och just nu verkar vi göra framsteg i alla moment även om Zebo just idag mest var nyfiken på Solo och därför inte hade fokus på riktigt rätt plats.
Avslutningsvis körde vi läggande med störning och det märks på Zebo att han är en nybörjare men det ska nog bli ordning på det också - allt han behöver är tid och tålamod (och träning såklart).
 
Nu börjar det vara dags att krypa i säng, imorgon väntar ännu mer skojjigheter och vi håller alla tummar!
 

2013-01-11
09:58:12

Vi rullar på
Jobb, gym, hundträning och hockey är en bra sammanfattning på denna vecka tycker jag. Just nu känns hundträningen verkligen jätterolig och två gånger på raken har jag provat lägga Zebo när vi varit på klubben och han har utan problem legat två minuter så nu börjar det arta sig!
 
Just ja, lördag nästa vecka åker vi på vår första officiella rallylydnadstävling, skoj! Vi blir ett helt gäng som åker ner till nordmaling och hoppas på bra resultat. Är mest orolig över kylan då vi ska tävla i kallställd plantskola men men, inte så mycket att göra åt saken, bara att klä sig efter väder.
 

2012-12-27
20:46:13

Det gick en säkring...
Idag har varit en sån där dag då allt bara kännts blä. Börjar märkas att man levt på godis i typ två veckor kanske?
Har iaf bråkat massor med Zebo som verkligen lagt den sidan till idag, försökte köra lite dw men det slutade med att jag blev så arg att jag gav upp och skottade istället (kan ni tro att det var oplogat va?).
 
I afton fick jag dock nog och tänkte jag orkar inte vara så sur. Så jag plockade fram godisburken och körde lite platsliggning med Zebo som faktiskt gick över förväntan. Han kan nu ligga med hakan i backen ungefär en minut. Mitt största problem är faktiskt att JAG blir så stressad av denna stadgaträning. Funderar om jag ska sluta räkna tid och försöka göra annat istället? Slipper man fastna i sekunder....
 
Mellan varven körde vi lite snurr åt höger och vänster vilket han var väldigt tänd på, är dock väldigt mycket lättare för honom att snurra åt höger. Funderar om jag ska försöka fokusera lite på freestylen faktiskt, när han ändå tycker det är så otroligt roligt. Får suga på den karamellen en stund!
 

2012-11-27
21:06:14

Freestyle
Ikväll har jag och Zebo testat denna gren för första gången och WOW så roligt, att jag aldrig upptäckt det här förut? Provade lite olika moment: snurra åt olika håll, vacker tass, rulla runt, gå mellan benen, sitta på rumpan, slalom. Det enda Zebo kunde ordentligt sedan tidigare är tassen men han var riktigt tänd och använde båda sina hjärnceller till att fokusera och var jätteduktig. Förutom i slalomen, haha, där är vi något osmidiga.
 
Efter ungdomskvällen for jag och Theres ut i skogen och körde lite rapport med Solo som skötte sig riktigt fint i mörkret.
 
Nu är det soffläge som gäller!