Titti

2015-02-12
22:09:18

Träningsdagbok
Jag funderar på att börja använda bloggen lite mer som träningsdagbok och se om jag kommer följa upp och utvärdera. Tanken kom efter kvällens fantastiska lydnadspass där jag känner att jag verkligen måste få den här minnesbilden nerpräntad så jag inte glömmer den här härliga känslan!
 
Om lite drygt en vecka är det tävlingsdax igen och vi kämpar på med att försöka sätta ihop lite kedjor. Hon har haft en period där både läggandet och ställandet har tjorvat, mest för att hon blandat ihop momenten. Så vi har tränat en hel del på ordförståelse, framför allt genom helt skilda tonlägen + att träna tävlingsmässig kedja med läggande-inkallning-ställande. Farten i inkallningen är det som blivit lidande men jag ser inte att det ska bli några problem att få tillbaka genom lite peppträning.
 
Nåväl, kvällens pass (efter en dw-runda i skogen samt en stunds vila):
1. Tandvisning: Tävlingsmässigt förutom med en godis i handen, detta för att jag ska kunna trycka in den i munnen henne direkt "domaren" släpper henne. Problemet har varit att hon är för social och därför ställer sig upp för att kunna mysa med domaren. Idag satt hon klockrent och sökte ögonkontakt med mig samt lät domaren kolla ordentligt i munnen. En riktig 10a!
 
2. Linförighet: Tävlingsmässig men utan språng marsch. Satt sig först långt fram så jag satt om henne, sedan gick hon med jättefint fokus både genom halter och svängar. Svårt att ge en korrekt bedömning utan språng marsch men jag skulle nog ge det en 8 åtminstone.
 
3. Tävlingskedja läggande under gång - inkallning - ställande under gång: Bra snärt både i läggandet och ställandet, travade i inkallningen och puffade min hand i ingången men annars bra! Mellan tummen och pekfingret 9-7,5-10.
 
4. Kedja apport-hopp över hinder: Apporten tuggade hon på första gången, det har hon aldrig gjort förr... Gav henne ett "hörru" och gjorde om, då höll hon den som hon skulle. Hopp över hinder bra förutom ingången då hon slog i min hand. Jag skulle nog säga 10-8.
 
5. Platsliggning: Har haft problem med att hon ligger och gör massa annat, typ lägger om sig och snusar massa. Ikväll snusade hon en gång men då jag påminde henne om att jag är lite förkyld gav hon sig och låg prick still. Tid 2 min 40 sek. Hon la sig lite segt också men det känns som det minsta problemet i platsen ärligt talat. Känslan var en 9,5 men poängmässigt skulle det nog ge en 8.
 
Kanske låter egotrippat att försöka betygsätta sitt eget program men jag tycker det är viktigt för att kunna få en måttstock över hur man ligger till och framför allt anledningarna till det. Har man alltid en 5a på träning är chansen inte så stor att man ska sätta en 10 på tävling, men har man träningsmässiga 10or kanske man iallafall kan räkna med 8or när man väl ställer sig på tävlingsplanen.
 
Snöas största problem är visserligen att hon är lite väl nyfiken på alla lukter när hon kommer till nya ställen, det har jag tränat på alldeles för lite, men rent momentmässigt och vad gäller uthållighet känns det faktiskt som vi börjar komma en bit på vägen.
 
Tävlingen nästa helg kan gå hur som helst och jag kommer säkerligen bli besviken om vi landar på många låga poäng, men oavsett vilket ska jag försöka suga på kvällens karamell och försöka behålla den minnesbilden.
 
 

2014-11-19
10:05:07

Jag börjar nog ändå se ljuset
Senaste månaderna har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst i hundlivet med en skendräktig pointer och en bulldog i spökåldern. Men nu verkar det faktiskt som att vi är på väg mot ljusare tider och sakta men säkert börjar jag återfå min hund igen!
 
I helgen var det kursande på G, på fredagen klickerkurs med Grethe Eklund på klubben där vi jobbade på lydnadsmomenten och fick massa bra tips. Nu gäller det bara att man följer dom för ärligt talat tycker jag det är skittrist att planera men uppbenbarligen går träningen framåt fortare med tydliga och konkreta delmål.
Tyvärr hade jag skallebank hela dagen så jag var inte alls så engagerad som jag önskat, men Snöa var superduktig och förutom att hon fortfarande reagerar lite osäkert när hon sitter uppbunden verkar hon helt avreagerat sedan den tråkiga incidenten tidigare i höstas.
 
På söndagen var det dags för rambokurs igen och Snöa hade inga problem att springa över gallertrappor och uppe på taken, hennes matte tyckte däremot att bullefnatt på ett typ 4våningshus inte var en superbra idé.
Det enda hon tyckte var läskigt var inne i maskinrummet där golvet på mellanplan var galler. Var nästan som att hon upplevde lite svindel när hon tittade ner och första varvet kröp hon sakta fram med spagettiben. Men med en uppmuntrande matte som tyckte det var skitkul att springa fram åter på det ihåliga golvet så kom hon snabbt över det också, mattes pärla!
 
Och hur fantastiskt var det inte i måndags när Marie la ett viltspår åt mig när jag jobbade så jag sedan bara behövde lasta bilen och åka ut till skogen. Hon slängde sig fram när jag släppte på henne men sen intog hon ett väldigt bekvämt tempo i mörkret, bestämt men inte hetsigt.
Hon gick rakt i spårkärnan tills hon kom till slutet där Marie dragit klöven över en isfläck. Snöa satte ner en tass och sjönk igenom, försökte då gå åt höger men där var det stopp. Då drog hon iväg åt vänster så jag trodde hon tappade spåret och försökte kalla in henne men hon la bara ännu mer tryck i selen, hon skulle bara dit. Och jag blev både glad och stolt när jag insåg att hon visste precis var spåret gick, hon skulle bara gå runt isen för att sedan plocka upp det på andra sidan och snusa sig fram de sista metrarna till klöven. Fantastiska flicka!
 
 

2014-11-04
16:06:01

Vi har ju tävlat igen också...
I helgen var det dags att prova sig ut på lydnadsplanen igen och efter lydnadskursen som gett pepp på att träna hemma har det faktiskt känts riktigt bra i de allra flesta momenten.
Platsliggningen hoppade vi över eftersom att jag vet att hon fortfarande är osäker där och med tanke på att hon skulle legat i samma grupp som andra osäkra hundar kändes det beslutet ännu bättre väl på tävlingsdagen.
Domaren ville köra tandvisning direkt efter platsliggningen och där var Snöa något fjompig, hon var inte alls intresserad av att bli hanterad utav någon himla domare, hon ville lukta på marken, titta på alla andra och bara göra precis allting annat. Något förvånad blev jag över våra 7 poäng, kommentaren "bångstyrig" kändes dock korrekt.
 
När vi sedan gick in för att köra programmet så hade jag lite svårt att samla henne men fick henne till slut till en utgångsposition men direkt vi började gå tappade jag henne helt och hon var precis överallt förutom där hon ska vara (långt ut till vänster, bakom, framför, till höger, hängandes i min arm....). Jag blev både arg och frustrerad men försökte skaka av mig det och ladda om men det var totalt lönlöst att få henne fundera på något annat än att snusa i marken så innan vi ens ställt upp oss för ett läggande under gång så bröt jag, stoppade in min billiga hund i bilen (försökte sälja henne till Lena för en tjugolapp) och tog mitt förkylda arsle hem för att sova.
 
Just där och då var jag så arg på Snöa och jag kan än idag inte riktigt förså varför jag tappade henne så totalt. Kanske det var blandningen mellan feber, hosta, minimal sömn och ett allmänt stresspåslag?
Nåväl, det känns iallafall som jag fattade helt rätt beslut genom att bryta, sånna där flamsfasoner har jag verkligen inte tänkt acceptera på tävlingsplanen.
 
Så med det i bagaget är det nu slut på tävlingsåret 2014. Dags att ladda batterierna, fortsätta nöta, bli en roligare matte och blicka framåt mot nästa års tävlande!

2014-10-28
21:24:10

En jobbig tid
Jag försöker ofta tänka på det här med ödmjukhet, hur en lagom dos av förståelse och respekt för andras upplevelser kan få en att lära sig läxor utan att själv behöva braka rakt in i dom. Jag upplever mig själv ganska ödmjuk men även om jag nästan alltid lyckas återspegla det utåt (kan behövas i mitt yrke) kan jag inombords vara en benhård surkärring som tycker folk är idioter och får skylla sig själva som inte fattar bättre.
 
Även fast jag vuxit upp med flera valpar så har jag aldrig behövt ta något ansvar gällande uppfostran och det kändes ganska skönt att slippa ta itu med det både när det kom till Mila och Zebo, även om dom så klart hade annat som behövde jobbas med.
Ju mer jag lärt mig om hundar och utvecklats tillsammans med mina omplaceringar, desto mer säker har jag blivit på att det här med "spökåldrar" inte existerar. Jag har tyckt folk har varit lite smått puckade som inte insett att hundar behöver miljötränas och att aktivering måste öka med stigande ålder. Himlat med ögonen så där i smyg.
 
Sen kom Snöa.
 
Jag minns så väl, hon var väl runt 6 månader, hur jag gafflade till Theres; Jag har ALDRIG trott på att hundar kan trotsa bara för att se om dom kan lyckas men FY FAN JÄVLA VALPJÄVEL.
Nåväl, något kanske jag lärt mig av andra för jag sänkte mina krav drastiskt, la träningen på hyllan ett tag och fokuserade på att ha kul och bygga på relationen. Vi klarade oss ur den där perioden hyffsat smärtfritt även om det var mer än en gång jag fick jaga hem henne plumsande i djupsnö från grannens gård där hon stod och käkade fågelfrön.
 
Förutom den där lilla tiden har Snöa fakiskt varit en fantastisk valp som har varit allt för snäll så det är lätt att glömma och förlåta. Det är även lätt att tro att man fått en vuxen hund bara för att den passerat första löpet.
 
Det började med att hon som en blixt från klar himmel började kännas osäker på platsliggningen och sen att hon reagerade märkligt på andra hundar (lite spänd och kaxig, bara för att sedan när den andra hunden visat att den inte brytt sig kasta sig på marken som att hon lite nervöst skrattat och sagt "hehehe men jag skooojade ju bara, jag äär snäll, LEK MED MIG"). Sen har det hela som bara eskalerat och för två veckor sedan nådde det sin kulmen då det skedde en incident på klubben där hon nästan drog ett skåp över sig och hade så svårt att avreagera att jag grät hela vägen hem. Skåpet bekymrar henne inte längre, däremot verkar hon kopplat ihop det hela med skällande hundar och lokalen i sig så direkt någon hund skäller där inne blir hon så sjukt låg. 
Så just nu känns det som vi backat till en plats jag inte ens visste fanns där jag bara måste jobba med att bygga upp hennes självförtroende igen. Jag känner mig sjukt otillräcklig och frustrerad och framför allt känner jag mig som världens sämsta hundägare.
 
Därför känns det faktiskt som en perfekt timing att vi ska börja på en rambokurs hos Susanne till helgen. Vi gick instruktörsutbildningen tillsammans och Susanne är en superduktig hundmänniska som jag upplever har alla kvalifikationer från pedagogik till erfarenhet. Jag tror hon kommer kunna hjälpa mig att lyfta Snöa med fokus på tillit och samarbete och kan inte tänka mig ett tillfälle då vi skulle kunna behöva det mer.
Jag har naturligtvis även lyft den här frågan i facebookgruppen hos den kennel som Snöa kommer ifrån och fått berättat för mig att den linje hon kommer från på ena sidan ofta har väldigt markanta spökåldrar men att det bara är att försöka rida ut stormen, för det går alltid över.
 
Så det kanske inte funnits så mycket jag kunnat göra för att förebygga det vi hamnat i, men kanske hade jag inte blivit lika förvånad om jag varit lite mer ödmjuk kring unghundstiden innan jag provat sitta mitt i den.
 
Sen är det ju faktiskt så att även i dom mörkaste stunder har jag världens finaste hund.
Även om det just nu framför allt är när hon sover!
 
 

2014-09-22
14:06:59

Första lydnadstävlingen
Var ska jag börja? I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till lydnadstävlingen i Norsjö, jag visste att vi inte är redo men det var en liten tävling med inte så många anmälda så jag tyckte det passade bra att se hur vi ligger till.
Veckan innan startade vi ju på KMet och där var Snöa inte alls med i lydnaden, det var varmt och jobbigt och hon var mest intresserad av annat. Så att jag hade små förväntningar inför vår första officiella tävlingen är minst sagt en underdrift.
 
Men jag tänker så här att jag behöver skaffa mig tävlingserfarenhet och jag vill börja lära mig hur jag ska hantera Snöa på tävling med uppvärmning osv. Dessutom tyckte jag det skulle passa bra att göra en start nu med tanke på att vi i veckan ska börja gå en lydnadskurs och sedan tävla igen på hemmatävlingen i november. Dels får jag nu ett bättre hum om vad vi måste träna på och dels får jag senare svart på vitt om vi tränat på rätt saker på rätt sätt.
 
 
Platsliggning 0
Efter bara några sekunder satte hon sig upp och efter ytterligare några sekunder tog hon sats från tårna och gjorde sedan en inkallning på eget bevåg i ungefär 120km/h. Mer störningsträning med andra hundar!
Tandvisning 10
Jag gav henne ett ganska hårt stanna-kommando men eftersom hon är så sällskaplig så kändes det som att det behövdes. Hon satt tungt på rumpan!
Linförighet 6,5 Nosar, position, sätter sig ej
Första sträckan kändes bra men sedan jag tappat henne kändes det svårt att återfå hennes fokus. Uthållighetsträning!
Läggande 0 Vänder sig, lägger sig ej
Mitt extrema DK beror på att vi backat lite i läggandet och därför ville jag hjälpa henne men uppenbarligen fungerar det ju inte ändå. Träna snabba lägganden!
Inkallande 9,5 Bra tempo
Kändes faktiskt superbra och hennes ingång var långt över förväntan!
Ställande 5 DK
Hon kan faktiskt ställande, det är bara dumheter att jag ger DK där!
Apportering 8 DK
Som man kan se lite på filmen var jag såå osäker på henne. Hon var inte alls intresserad av att hålla apportbocken i munnen så jag höll kvar den tills jag kände att hon höll den ordentligt. Tänkte hela tiden "släpp den inte, släpp den inte" för jag såg hur lätt hon höll den, men när jag sedan skulle ta den av henne höll hon faktiskt åt så jag behövde använda ett loss för att få henne att ge mig den. När hon väl håller så håller hon den bra, vi måste träna på att få till snabba greppanden!
Hopp över hinder 6 Avslut, slår i
Skittrist att hon slog i, tror vi måste träna mer på att hoppa med hindret på rätt höjd. Annars gick det som förväntat, vi vet att vi måste träna mer på ingångarna!
Helhetsintryck 6,6
Summa: 96,5, O pris, 9 placering
 
Poängmässigt var väl tävlingen vad jag hade förväntat mig. Sedan tidigare kände jag mig osäker på uthålligheten i följsamheten, läggnadet, apporteringen och ingångarna och senaste två veckorna har hon känts lite orolig i platsliggningen (med dragning mot mig) så egentligen var det väl inte så mycket nyheter. Det kändes mer som en avstämning där jag fick konstaterat att det som strular på träning även strular på tävling (tack och lov får man väl ändå säga).
 
Men nu till det viktiga! Den här tävlingen gav mig en sådan fantastisk känsla, VI hade en så fantastisk känsla! Jag är så glad att jag tog mig tiden att både belöna och samla upp henne mellan momenten, både för att ge henne bra minnesbilder men också för att vi båda två skulle få tid att andas och slappna av. Det känns dessutom helt rätt att jag kommenderade henne ligg igen efter läggandet så jag faktiskt gav oss möjligheten till en bra belöning - av rätt anledning! Jag var ganska nervös när vi gick på planen men när vi gick av kändes det verkligen SÅ bra och jag gjorde verkligen allt för att visa Snöa hur fantastiskt duktig hon varit. Theres hade köpt ett paket färskfoder som Snöa och Polly fick dela på och förhoppningsvis ger all beröm och belöning bra minnesbilder till nästa gång!
 
Sen ska jag inte glömma att nämna hur duktiga Theres och Polly var! Theres var så nervös redan när vi åkte och hon hade konstaterat redan innan vi åkte hemifrån att det inte skulle bli något första pris.
Jag såg inte deras linförighet men resten av programet såg superfint ut, man kunde inte alls ana hur nervös Thers var och Polly hade jättefin kontakt rakt igenom. Tyvärr tjuvstartade hon på hoppet så där fick dom bara en 5a men sen var protokollet överfyllt av 9or och 10or.
När det var dags för prisutdelning visade det sig att dom kammat ihop 177p vilket gav dom både en tredjeplats och det efterlänktade LPet - det var dom absolut värda!
 
Två duktiga hundar som gjort sina mattar så stolta och nöjda.
 
Norsjö BK & HU hade för övrigt arrangerat en bra tävling som flöt på i ett bra tempo.
Även väldigt gulligt att alla som tävlade LK1 men blev oplacerade fick en medalj.

2014-09-12
15:40:46

Run Forest!
 

2014-09-06
20:24:58

Play and happyness
Foto: Camilla Larsson

2014-09-03
16:40:00

Världens bästa kamphund
Helgen som var åkte jag och Marie söderut till Eget Bevåg & HUNDraelvan där vi skulle gå kurs för Irene & Johan Westerholm från Hundläroverket. Det var en helgkurs med genren kamphund och även om jag innan inte var helt övertygad är jag så glad att Marie övertalade mig att åka dit. Förutom att det är uppfriskande att få träffa andra tjockskallar (dock fanns ingen grisåsna) var det helt uderbart att få surra och bolla tankar med andra som har samma hundtyp, det händer ju (tyvärr?) alldeles för sällan hemmavid.
 
Upplägget på kursen var superbra med mycket fokus på passivitetsträning (yes, något vi faktiskt är bra på) och mycket varvning mellan teori och praktik vilket gör att man hela tiden håller sig vaken. Det var en hel del historik, både om olika hundraser och om hundkamp, och även om jag pluggat ett oräkneligt antal timmar om just det kändes det som att fler pusselbitar föll på plats när man fick höra det på svenska. Irene förklarar helt enkelt på ett sätt som är lätt att förstå och nu känner jag att jag inte bara kan förstå det själv utan faktiskt också kan förklara till andra som inte är lika nördiga som mig.
 
Nästan alla bodde på HUNDraelvan och jag hade förväntat mig sena kvällar med massa surr men helt ärligt så fanns det verkligen ingen ork till det, dagarna var helt enkelt smällfyllda med allt man kunde önska sig.
Jag kände mig ganska trygg i det mesta praktiska vi gick igenom (på-avknapp, skvallerträning, aktivering) så det var extra kul att Irene verkligen tog sig tid att hjälpa mig med belöningsutveckling efter kursen var slut. Nu har jag fått riktigt bra stalltips att jobba vidare med!
 
Jag älskar ju mitt norrland men efter en sån här helg känns det faktiskt lite surt att både HUNDraelvan och Hundläroverket håller till så långt bort för där vill jag verkligen kursa igen! Men det är bara att spara pengar och invänta en helgkurs som kan passa!
 
Snöa fjäskar in sig hos Johan när hon fick vara uppvisningshund i stretching
 
Johan & Irene presenterar aktiveringsalternativ.
APBTn Gimli (Mayday) gjorde att det brann till lite extra i mitt pitbullhjärta.
 
 

2014-08-22
10:38:20

Flygarörat
 

2014-08-14
12:02:00

Snöa & Atlas
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2014-07-27
01:46:00

Play
 
 
 
 
 
 
 

2014-06-23
10:13:29

Nu är hon ingen valp längre
Foto: Marlene Pfister
 

Som att hon hade väntat på att vi skulle gjort bort norgeresan började Snöa att löpa förra veckan. Hon är ovanligt trött och slö hemma men jag har inte märkt något i träningen tack och lov. Först kändes det faktiskt som att löpet skulle passera ganska omärkt men efter några dagar insåg jag att vi nu verkar gå in i den där delen av livet då uppfostran inte alltid är så roligt. Något uppstudsig och muppig och jag påminner mig själv om att vara tydlig och konsekvent, då borde även det här gå över utan större incidenter.
 
Som att det inte vore nog med att hon gått från valp till ung dam så passade hon även på att fylla ett år på självaste midsommaraftonen. Jag tjatar mycket om det här just nu men jag kan inte förstå att tiden gått så fruktansvärt fort.
 
Yaax wp-sele hade en alternativ uppgift när valparna var små...
... men nu sitter den som den ska

2014-06-19
10:56:34

ABKN Rasspecial 2014
I onsdags efter jobbet packade vi bilen och åkte söderut mot sommarens enda planerade resa. Körde hela kvällen och stannade hos faster Anneli där vi spenderade natten. Dagen efter fortsatte resan en bit till söderut och sedan tvärs genom hela landet för att sedan passera gränsen över till Norge på aftonsidan.
När vi kom till stugan stank den rök och till vår förvåning fanns där ingen kyl som utlovat, kan säga att tjejen i receptionen blev lika förvånad som oss att den var borta. Så vi fick byta upp oss från en 2bäddars till en 4bäddars utan extra kostnad, tack för det Montebello!
 
Tävlingarna skulle hålla till på granncampingen så vi tog hundarna och traskade dit för att spana lite. Stannade på tillbakavägen på en resturang med gräs på taket och åt panerad rödspätta med världens godaste remouladsås.
Tänkte gå hem igen men mötte en ambull så vi stannade och sa hej, det visade sig vara Snöas kullbror!!! Inte nog med det stötte vi även på släktingar till Fella och kvinnan som äger Fellas kullsyster.
 
Steg upp i god tid på fredagmorgon för att handla lite mat och ta ut pengar. Var ute i så god till att vi till och med hann vara lite kulturella och vandra runt på Eda glasmuseeum. När vi sedan kom till tävlingsplatsen fick vi veta att allt var förskjutet så vi for hem till stugan och tog en powernap för att sedan fara tillbaka till tävlingsplatsen och toksurra med allt folk. Jag har förresten blivit sjukt dålig på norska, det har verkligen varit jättepåfrestande att försöka förstå allt som alla säger och så känner man sig som ett pucko eftersom att dom förstår svenska så bra.
 
Nåväl, sent om sider kom vi iallafall igång där på fredag afton med en snabbkurs i weight pull. Robert fick testa med Snöa som fick prova vagn för första gången och hon verkade knappt fatta att det var något som förföljde henne, riktigt över förväntan gick det!
Efter det blev det en snabbkurs i handling vilket inte heller var helt fel, passade faktiskt riktigt bra eftersom jag aldrig provat ställa en hund i hela mitt liv.
Hade egentligen gärna varit med och stojat på kvällen men när vi kom tillbaka till stugan var jag så knäckt att jag stupade isäng.
 
Det blev en lite tidigare lördagmorgon för att förbereda sig inför utställningen. Det var roligt att se alla fina valpar som Snöas pappa levererat och alla Snöas kullsyskon utom en var där, hur kul som helst! Det var en väldigt noggrann domare så det drog ut lite på tiden och Snöa var helt knäckt innan det var hennes tur att gå in i ringen, hon och hennes kullsyster var det i deras klass. Snöa fick lite mixad kritik men over all är jag nöjd, skulle man sammanfatta det skulle hon få VG och det är väl inte så illa när man bara vill lägga sig ner och sova och har en handler som inte har nån aning om vad hon håller på med! Foehn blev precis som väntat placerad före Snöa, domarens motivering var att hon hade "better bone and muscle" och det är helt sant.
 
I pausen var det dags för driviest puppy som jag anmält Snöa till och så länge hon inte skulle vara slöast av alla kunde jag känna mig nöjd. Först fick hon jaga en flirt pole med massa störningar på backen, det var huuur kul som helst, men när hon sen skulle leka med dom andra leksakerna ville hon helst fortsätta leka med flirtpolen.
Alla valpar fick först prova en och en och sedan var det gruppmomentet där alla valpar stod kopplade för att se hur högt driv de hade i en stökigare miljö och där tyckte Snöa det blev väldigt läskigt, alla dessa småknorrar som ville leka med samma leksak, hon tog ett steg tillbaka och tittade på galningarna istället.
 
Sen var det dags för de vuxna hundarna att springa vänstervarv och även där blev det en lång väntan men Fella var övertaggad från morgonen så hon hann coola ner sig och hamna i en ganska lagom nivå. Hon fick superfin kritik av domaren och efter att ha sprungit några varv blev hon placerad som bästa tik +4år. Kändes extra kul då hennes matte tyckte att vi inte alls behövde ställa henne eftersom hon tydligen är så ful ;)
Var bara att ladda om och gå in i ringen igen då, denna gång med alla vuxna tikar. Ett varv sen var det klart och jag tror faktiskt domaren bestämt sig redan innan vi ens kommit in och vem fick den där pokalen om inte Fella?
Bör finnas kort när jag står med hakan i backen kan jag säga. Så ja, bästa standardtik blev hon!
 
På lördagkväll blev det lite grillfest men jag och Robert gick hem ganska tidigt eftersom vi skulle köra hela söndagen. WPn skulle börjat när vi steg upp men när vi kom till tävlingsplatsen var det väldigt tomt och dom flesta låg nog hemma i stugorna och sov fortfarande. Tackade iallafall för oss till de stackare som tagit sig upp och var där och sedan påbörjade vi den väldigt långa resan hem. 12 timmar tog det med alla stopp men det gick faktiskt riktigt bra.
 
Trots världshistoriens sämsta planering så har det varit en fantastisk rolig helg, jag är så glad att jag fått träffa så många trevliga människor och så otroligt häftiga hundar. Tack alla inblandade som gjort denna helg till vad den varit, vi ses igen nästa år!
 
American Bulldog - because everyting else is just a  dog
 

2014-05-30
10:57:06

Viltspår
Halvtrist väder och lite energi gjorde att viltspår passade utmärkt idag! La ut ett ~150m spår med massa vinklar i skogen utanför huset och lät det ligga lite drygt två timmar.
 
Snöa fick gå sitt spår först, det är andra gången jag provar viltspår med henne. Första gången stannade hon och nosade jättelänge vid spårstart, den här gången grötade hon ner nosen långt ner i backen, tog ett djupt andetag och sedan satte hon av i rätt riktning. Hon gick ganska sakta men med ett otroligt fokus. I personspåret har hon haft ganska lätt att tappa i vinklarna men nu gick hon klockrent igenom både de vinklar som var i kupperad och öppen terräng. När det cyklade förbi en person med hund på vägen höjde hon huvudet och tittade i några sekunder men sedan satte hon ner nosen och fortsatte lika bra. Sista biten hade jag lagt en U-sväng runt en backe, efter halva biten fortsatte hon rakt fram istället för att följa böjen men efter ungefär 3 meter backade hon tillbaks och fortsatte i rätt riktning.
Kan säga hon vat lagomt mallig när hon hittade sin klöv och lika glad var jag!
 
Qira fick gå samma spår, hon var inte alls lika fokuserad och slickade mest på alla blad som det regnat på men hon jobbade hela tiden i rätt riktning även om ibland tänkte på annat. I första vinkeln ville hon fortsätta framåt så där fick jag styra om henne, sen tappade hon även på samma ställe som Snöa. Hon tycker inte klövar är speciellt häftiga men hon viftade iallafall på svansen när hon hittade den. Jag funderar på om jag ska försöka be någon om en död fågel och dra med den istället för klöv och se om det ökar hennes motivation.
 
Jag är så sjukt nöjd över Snöas utveckling i spårarbetet och nu tror jag faktiskt jag ska skaffa mig lite blod och börja lägga längre spår. Längtar redan till anlagsprov men känns som jag måste lära mig lägga svårare spår för att kunna göra henne rättvisa så hon får utvecklas i lagom takt.
 
Bild från första viltspåret som Anna Lundqvist tagit!
 

2014-05-26
09:47:43

Vad hände med tiden?
Nu har jag just bokat Snöas 1årsvaccination. Känns som igår när jag gnällde över att hon aldrig skulle bli så stor att jag skulle våga belasta henne. Hur gick det så fort?
 
 
 

2014-03-19
10:05:57

Stadspromenad (Snöas uttryck)
Igår gick jag och Snöa en promenad genom stan. Det är nästan svårt att hålla sig för skratt ibland, hon är verkligen uttrycksfull. För att porträttera det bäst behövs några bilder:
 
Varje gång vi möter en människa

Heeeeeeeeeeeeeeeeej!

Varje gång vi möter en människa med en kasse

Kommer du med mat till mig, bara mig?
 
Varje gång vi möter ett barn

Iiiiiiiiiiih, kompiiiiiiiiiiis!

Varje gång vi möter en hund

Nanana, visslar.....
 
Varje gång en hund passerat

AW MAJ GAAAWD, MATTE SÅG DU?

Varje gång vi möter en cykel

Oh, oh, leka, springa?
Varje gång en cykel passerat
SÅ taskigt!
 
Första mötet md en cykelpump
AAAAAAAH! HJÄÄÄÄLP! SPÖÖÖÖKE!

Så här ser en cykelpump ut:
 
 
Någon fler som har en uttrycksfull hund?

2014-02-11
16:46:39

Skiddrag
Nu har jag börjat ta tag i det här med skidåkningen igen. Jag gjorde ju ett väldigt tappert försök för typ en månad sen på en isbana som resulterade i massa blåmärken och ja, ungefär det...
 
Men nu har vi börjat få lite vettigt med snö, i alla fall så att det finns några skoterspår att köra efter. Kan säga att Qira verkligen prövar mitt tålamod, direkt det blir jobbigt tvärstannar hon och vill helst bara springa bredvid. Tji för henne, hon har nämligen hamnat hos en van terrierägare som har en envishet utöver det vanliga, så varenda gång hon stannar backar jag tills linan är sträckt igen och skickar iväg henne framåt.
 
Som att det inte vore nog med att hon är omotiverad i sig själv så har vi även haft med oss en liten marodör som jobbat hårt med att tugga på skidor, stavar och inte minst sin storasyster. Kan säga att det blivit en hel del förbudsträning och hon har fått en och annan skidstav i huvudet och ja, det går i alla fall åt rätt håll!
 
Idag fick faktiskt Snöa prova dra lite hon också, bara 100 meter för att testa, bakom henne kan jag lova det var full spurt! Jag har inga planer på att börja dragträna henne redan men det är roligt att kolla av hennes motivation (som det verkligen inte var något fel på). Förhoppningsvis har jag jobbat upp en tillräckligt bra teknik bakom Qira i vinter för att kunna koppla på Snöa och köra för fulla muggar nästa vinter!
 
 

2014-01-30
08:06:25

endorfinchock
Igår var en helt fantastisk dag. Inte för att det var en speciellt annorlunda dag egentligen, men igår kom jag till insikt. Kan hända jag sagt det förr, men jag har verkligen fått världens bästa valp. Jovisst, hon är skitvidrig när hon äter Qiras färska bajs, jag blir gode förbannad när jag står på altanen och ropar för döva öron och jag kan slita mitt hår åt att det fortfarande händer att vi måste torka pink, men allt det bleknar bort i jämförelse med det som är bra.
 
För jag hade aldrig någonsin trott jag skulle kunna koppla lös min 7 månaders valp inne på klubben, mitt bland hennes hundkompisar, få hennes uppmärksamhet och utan problem träna på ett helt nytt moment. Jag hade aldrig trott att jag skulle kunna skapa den kontakten att hon, 7 månader gammal, i det triggande läget bland tollartokar och spanielsprättar, skulle ha motivationen att fokusera för att verkligen försöka vara mig till lags.
Framför allt hade jag inte ens i min vildaste fantasti trott att vi, på blott 5 månader, skulle lagt grunderna till alla moment i LK1 och börjat jobba för att kedja ihop dom. Förstå mig rätt, vi är fortfarande långt ifrån startklara, men jag kunde verkligen aldrig föreställa mig att inlärning kunde vara så lätt. Visst går det lära gamla hundar sitta men nu med en valp börjar jag förstå var ordspråket kommer ifrån.
 
Så ja, jag har verkliegn fått världens bästa valp, hon är fortfarande allt jag kunnat drömma om och ännu mer därtill. Jag var såld redan från första MMSet från Jenny-Ann där hon var alldeles nyfödd men jag blir fortfarande mer och mer förälskad för varje dag som går. Jag är dessutom helt övertygad om att hon kommer fortsätta svepa undan mina fötter (både bildligt och bokstavligt) många gånger till!
 
 

2014-01-28
09:42:03

En bra hunddag
Igår packade jag in mig själv och hundarna i bilen och styrde kosan mot Drängsmark för lite hundträning. Började med att Qira fick köra lite drag weight, vi värme upp längst med skoterspåret och sedan fick hon köra lite teknikträning. Jag trodde inte alls hon skulle vara med på det men hon var faktiskt riktigt taggad så det blev ett kort men intensivt pass eftersom jag ville spara på känslan.
Snöa fick också på sig selen för lite start- och stoppträning där mest fokus faktiskt går åt att inte tjuvstarta. Hon har ett stort driv framåt och jag tror inte ens hon märker att hon har något som släpar bakom sig.

 
När vi kom in var dom andra i full fart med agilityträning och hade ställt upp en liten bana med ett hinder, slalom, tunnel, platt tunnel, däcket och A-hindret. Kan inte minnas att jag tränat platta tunneln med Qira någon gång och den fick vi repetera ett par gånger innan hon sprang igenom den med självförtroende men sedan var det full fart precis som vanligt. Slalomen känns lite ringrostig och den skulle vi nog behöva lägga lite mer krut på!
 
Snöa fick också prova lite agility, direkt jag kopplade lös henne sprang hon upp på A-hindret. Jag hann få lite lätt panik men vad hade jag förväntat mig av hon som tycker det är så roligt att klättra? Mitt på sprang hon och närmade sig inte kanterna lite ens. Provade lite slalom och hon följer mig bra så nöter vi bara det kan hon säkert bli ganska rapp (ja, för en bulldog alltså).
Jag var så taggad så jag provade skicka in henne i platta tunneln. Elin satt på andra sidan och höll upp slutet lite och så länge hon gjorde det sprang Snöa på utan problem, helt obesvärad över presseningen. Eftersom hon hade så härlig attityd gav jag mig ganska snabbt, vi hinner jobba vidare på det en annan dag!
 
Efter vi plockat bort agilityn körde vi en platsliggning med 7 hundar (Qira fick frikort) och eftersom det var Snöas första platsliggning med andra hundar la jag henne på en kant men bredvid en väldigt rolig buskille (Nato). Alla hundar låg jättefint och jag är så stolt över min lilla valp. En gång hasade hon fram en liiiiten bit annars låg hon som ett ljus. Jag var väldigt okonsekvent i belöningen och hon låg 30 sek utan att bli orolig. Totalt blev det väl 2-3 minuters liggtid (totalt 5 belöningar) och jag börjar faktiskt känna mig lite trygg ändå till att vi kommer greja det här!

 
När vi tränat klart for jag vidare till Theres för en promenad med alla hundarna. Gick en ganska bra bit i koppel och jag ska inte sticka under stol med att Snöa var ett riktigt as och slet som en dåre. Kan hända jag inte riktigt kände att jag hade tålamod nog att vara tydlig... Sista biten gick hon dock fint så det kändes helt okej när det var dags att släppa loss dom igen.

När vi kom hem fick tjejerna varsitt ben att tugga på och sedan var det ryggläge resten av kvällen. Jag är så glad över att ha hundar som orkar hålla igång så där samtidigt som de stänger av direkt det är dags att vila. Kan kännas som en självklarhet men jag har fortfarande Zebos vankande av och an i färskt minne så jag värderar verkligen den där på- och avknappen!

 

2014-01-22
08:07:55

I vinterlandet
Den riktiga kylan blev inte värst långvarig men varmt ska vi väl inte påstå att det är. Qira är lagom imponerad och det känns lönlöst att gå koppelpromenader med henne fastän vi bara har omkring -10. Istället blir det många skogspromenader och till min förtjusning har det avverkats längst bort på vårat promenadstråk så nu kan vi traska på ganska långt i skogen om man går i traktorspåren.
Snöa har blivit ganska duktig på att hänga på storasyster när hon drar i väg, när hon tappar tempo vänder hon om och kommer tillbaks men en ganska bra bit in i skogen kommer hon. Jag har därför börjat träna inkallning med lite störning när vi väl är ute, springer dom på vägen ropar jag in henne direkt hon börjar tappa tempo och det har faktiskt gått över förväntan! För riktig störningsträning där hon fastnat på lukter skulle jag behöva arrangera lite träningar så det går korrigera henne.
 
Efter en timma i skogen igår var Snöa helt färdig så när jag och Qira åkte till klubben fick hon vara kvar hemma själv. Hon jagade inte upp sig någonting, satt sig bara i fönstret och kollade när vi for. Robert kom hem 20 minuter senare ungefär och då låg hon i bädden och sov. Vi tränar alldeles för sällan att hon ska kunna vara helt själv men hon verkar inte speciellt påverkad av det ändå.
 
Agilityträningen gick bra, Qira var supertaggad och förutom att hon fuskade lite på däcket tog hon alla hinder riktigt bra. Det kändes att hon var mer lättstyrd när hon fått springa av sig under dagen även om hon hade precis samma höga fart som vanligt. Tränade lite A-hinder och hon hade då inga problem med att hålla kontaktfälten!