Titti

2014-03-19
10:05:57

Stadspromenad (Snöas uttryck)
Igår gick jag och Snöa en promenad genom stan. Det är nästan svårt att hålla sig för skratt ibland, hon är verkligen uttrycksfull. För att porträttera det bäst behövs några bilder:
 
Varje gång vi möter en människa

Heeeeeeeeeeeeeeeeej!

Varje gång vi möter en människa med en kasse

Kommer du med mat till mig, bara mig?
 
Varje gång vi möter ett barn

Iiiiiiiiiiih, kompiiiiiiiiiiis!

Varje gång vi möter en hund

Nanana, visslar.....
 
Varje gång en hund passerat

AW MAJ GAAAWD, MATTE SÅG DU?

Varje gång vi möter en cykel

Oh, oh, leka, springa?
Varje gång en cykel passerat
SÅ taskigt!
 
Första mötet md en cykelpump
AAAAAAAH! HJÄÄÄÄLP! SPÖÖÖÖKE!

Så här ser en cykelpump ut:
 
 
Någon fler som har en uttrycksfull hund?

2014-03-11
15:19:43

Qiras tävlingsdebut
Förrförra helgen var jag och Qira nere i Gideå för hennes tävlingsdebut och naturligtvis var det i rallylydnad. Precis som väntat var hon sitt vanliga lugna jag både i bilen på väg ner (tillsammans med fyra andra hundar) och framme på tävlingsplatsen. Jag kände mig faktiskt riktigt lugn själv också, jag har tävlat både på platsen och för domaren tidigare vilket säkert hjälpte till men sen kändes det helt fantastiskt att inte behöva bry sig om allt runtomkring som jag var tvungen med Zebo.
 
Fick startnummer 1, banvandringen kändes bra men det var tre skyltar jag visste hon skulle strula på (sitt-framför, ligg och sitt-ligg-gårunt). Värmde upp väldigt lätt med ett par sitt-framför och följsamhet men fokuserade mest på att varva upp henne eftersom hon kändes lite låg i det kyliga växthuset.
 
Inne på banan kändes hon väldigt med och strulade bara på de skyltar jag redan förutspått. På liggskyltarna var hon seg i läggandet och i sitt-framför var det en hel del bök innan hon satt sig, snett. Vänstersvängarna som vi haft lite problem med tidigare satt superbra - var nog bästa på hela banan! I slutet av programet kändes det som jag tappade henne ur position lite men jag jobbade hela vägen för att hålla uppe hennes tempo.
 
Efteråt kände jag mig väldigt osäker på de skyltar hon strulat på, var armbågarna verkligen i backen, satt hon verkligen tillräckligt rakt? Pessimist som jag är intalade jag mig själv att vi nog hade två stycken -10, det tillsammans med något litet nosande och något eventuellt dragande i kopplet gjorde att min känsla blev att vi nog låg där kring 70 (godkänt), men det skulle vara på håret.
 
När resultaten började räknas upp korsade jag fingrarna och jajjemen, när första ekipaget som klarat 70p räknades upp hade mitt namn inte kommit upp än. Sen fortsatte det. 75, 78, 82.... När dom var på 84p och mitt namn inte kommit upp än trodde jag de tappat bort mitt protokoll, när de räknade upp ekipagen som kommit på 4e plats visste jag att jo, det måste vara så, mitt protokoll är borta.
Något besviken flöt tankarna iväg medan jag stod och kollade på två hundar som bråkade mot varandra. Plötsligt säger Gandhali "Titti? Hallå? Det är ju du!". Va? Vadå jag? Vad hände?
 
Det som hände var att armbågarna visst varit i marken, Qira hade suttit tillräckligt rakt och kopplet var inte tillräckligt sträckt för att ge neddrag. Det som hände var att vi, på tävlingsdebuten, skrapat ihop 94p av 100 möjliga och placerat oss på en andraplats! Tog väl ungefär två dagar innan jag plockat upp hakan från backen och förstod vad som faktiskt hänt.
 
Naturligtvis känns det jätteroligt och om något så gav det mig blodad tand. Så nu är träni ngen på gång på allvar och vi siktar stenhårt på att klara årets mål att ta titeln RLD N innan vi ens kommit in i semesterperioderna. Jag har redan anmält oss till ännu en tävling nere i Gideå och går det bra där har jag nästan råkat lova att jag ska starta båda hundarna i Kalix senare i vår.
 
Älskar Qiras ansiktsuttryck; WTF? Jag kände ungefär samma sak!

2014-03-03
21:35:36

Det har bara varit mycket
Känns som jag sitter i spiralen "längesen jag bloggade nu..." och ändå blir det bara längre och längre mellan gångerna. Senaste tiden har lusten till att blogga inte existrerat över huvud taget och det har väl haft mycket att göra med min inställning. Det har helt enkelt varit väldigt mycket med jobb, förtroendeuppdrag och konflikter som gjort att jag helt enkelt varit ganska nere, periodvis har jag rent ut sagt mått skitdåligt.
 
Men mycket har hänt senaste veckorna, jag har avverkat två årsmöten som sannolikt kommer innebära att jag får lite avlastning på den fronten och dessutom har jag sagt upp mig. Det är helt enkelt omöjligt att försörja sig på ett jobb som erbjuder mindre än halvtid så nu har jag börjat om på lassa. Jag är fortfarande sugen på att prova något nytt men tills vidare har jag det nog bäst där.
 
"Ny vecka - nya möjligheter", så har hela den här dagen känts. Ångesten har varit som bortblåst och jag känner helt enkelt att jag mår BRA. En skidtur med en hund som kan dra, semelkalas på jobbet och en riktigt bra träningskväll på klubben kan visst ha haft med det att göra men jag har även känt ett inre lugn som det var längesen jag hade.
 
Visst, det finns fortfarande energitjuvar jag måste hantera, men med alla tunga moln bakom mig känns det faktiskt som jag kan hantera det på ett betydligt stadigare vis än jag gjort senaste tiden (då jag i princip bara gråtit). Nej jag säger det igen, ny vecka - nya möjligheter!
 
Lycka!