Titti

2014-07-27
01:46:00

Play
 
 
 
 
 
 
 

2014-07-17
13:38:04

Att prioritera
Min kropp verkar bestämt sig för att inte vara på min sida över huvud taget och senaste två månaderna har kantats av stress, förkylningar och högt blodtryck. Efter lite för många sömnlösa nätter och lite för många magkatarrer har jag tvingats fundera lite på det här med vad jag vill. För jag vill verkligen, så otroligt mycket. Men verkligheten fungerar inte så att man alltid kan göra allt, även om man vill, och ibland tvingas man prioritera bort saker som är roliga. Inte för att ge utrymme för det som är tråkigt utan helt enkelt för att kunna lägga energin på det som är roligast.
 
Senaste halvåret har jag haft två eller tre helger som inte varit planerade flera månader i förväg och även om det är roliga saker så har det skapat en inre stress hos mig som flera gånger slagit över till att bli något negativt. Det är helt enkelt inte rimligt att vara bortrest för att ha trevligt med sina vänner samtidigt som det enda man kan tänka på är allt som man har ogjort när man kommer hem.
 
Så till hösten blir det nya tag där mycket prioriteras bort för att ge mig själv utrymme till att slappna av. För jag behöver det för att kunna vara en trevlig sambo, hundförare, medarbetare och vän. För att jag är less på att tappa tråden i dialoger för att jag sitter och funderar över hur fasen jag ska hinna köpa något att äta till middag. För att jag är less på att mitt dåliga humör går ut över de jag älskar.
 
Lista på omprioriteringar:
-Studiefrämjandet tar över kursadministrering (Hurray! Bara där sparar jag in minst 3-4h/vecka).
-Målet är att klubbens hemsida ska uppdateras en gång i veckan, inte en gång per dag (Jag kan vara en trevlig sambo istället för en okontaktbar datanörd de timmar jag och Robert faktiskt är hemma samtidigt).
-Agilityträning kommer ske på flyktig basis, ingen planerad träning över huvud taget (Lediga måndagkvällar).
-Jag hoppar av två stycken träningsgrupper; både lydnaden och rallylydnaden (Lediga onsdagkvällar och söndageftermiddagar).
-Fortfarande är målet med Qira RLD N, men efter det planerar jag inte att starta i fortsättningsklassen förrän tidigast under 2015.
-Om jag känner mig redo blir det att starta Snöa i lydnaden på klubbens novembertävling, i övrigt blir det nog inget tävlande för henne i år.
-Jag ska bli duktigare på att deligera uppgifter till övriga styrelseledamöter och medlemmar både inom bk och hu. Jag måste släppa mitt kontrollbehov och lita på att andra människor också kan. Bara för att saker och ting inte blir som jag tänkt det betyder det inte att det blir fel!!!
-Från och med september har jag fått ett schema på heltid hos bemanningen vilket innebär att jag vet när jag jobbar och när jag är ledig samtidigt som jag har fantastiska medarbetare som gör det möjligt att kunna styra om pass där det behövs. Jag kommer jobba två helger på raken vilket sedan innebär att jag kommer vara ledig fyra helger på raken. Det har jag aldrig varit med om sedan jag började jobba på linagården för 7 år sedan.
 
Man kan fråga sig vad jag tänkt göra all den här lediga tid jag får över och svaret är väl egentligen lite lustigt; jag ska nog mest träna hund och engagera mig i klubben. Skillnaden är att jag faktiskt ska försöka fokusera på en sak, inte på tusen. Snöa har visat framfötterna inom WPn och nu längtar jag verkligen efter att få utvecklas i den hundsport som faktiskt var anledningen till att jag började på brukshundklubben över huvud taget. Vad gäller Qira så kommer jag kanske inte göra så mycket med henne, min pappa har nämligen tänkt skjuta många fåglar för henne och jag tror hon tycker det är en bra idé.
Jag ska även fortsätta hålla kurser och försöka utveckla mig allt jag kan som instruktör, för om det är något som inspirerar mig är det att hjälpa andra hitta lösningar och utvecklas tillsammans med sina hundar.
 
Sen har jag som sagt tänkt försöka vara lite ledig också, bara dricka kaffe och vin (HAHA okej öl) och vårda mina relationer. Nu mer än någonsin har jag insett värdet av att ha människor runt om mig som respekterar mig. Allt ifrån världens bästa sambo till stöttande hundvänner och icke hundvänner som fortfarande tycker om mig även om vi sällan träffas.

Jag är faktiskt otroligt lyckligt lottad, det gäller att ta vara på det!