Titti

2013-05-28
17:10:42

Tomheten talar för sig själv
Att flytta, till ett hus som är otömt/ostädat, som ska tapetseras och målas och med ett diskbråck... Tiden och framför allt orken, räcker inte till. Jag gör mitt bästa men det räcker knappast, vi har en otrolig tur som har ett starkt nätverk som hjälper oss igenom det här, annars skulle jag nog legat på marken och gråtit för längesen. Obetalbart är den stöttning som vi får men jag tror vi får försöka bjuda tillbaka med grillkvällar och vindrickande på vår underbara altan under sommaren, eller vad tror ni?
 
Zebo får njuta av livet som gårdshund, han ligger ute på altanen dagarna i ända och lapar sol. Mitt samvete över den orimligt lilla aktivering han får just nu är inte utav denna värld, Zebo själv å andra sidan verkar inte alls påverkad av den totala bristen av både fysisk och mental aktivering.
 
Idag, för första gången på flera veckor, fick han gå ett spår. 500m la jag; längst skogsbilväg, in i skogen, över två plåtar, över stock och sten, ut på en lägda och ner i ett dike med en rund och två snäva vinklar. Det är betydligt längre än vad han någonsin gått tidigare men precis som jag trott klarade han det galant. Det är bara i början han är lite trög, när han väl fått upp farten spårar han så otroligt fint.
Jag hade förresten bara en delbelöning mitt i spåret men den gjorde honom mer okoncentrerad än något annat så jag funderar om jag ska sluta med det helt och hållet.
 
Så det blev en superrolig liten träning som gjorde riktigt gott i mattehjärtat och Zebo var i vanlig ordning stolt som en tupp efteråt. Imorgon verkar det bli lite lydnadsträning och sen några dagar i fortsatt vila.

2013-05-16
12:02:02

bra barnvakt
Låter barnen leka med både eld och kamphund, samtidigt!



2013-05-14
18:41:57

Lyxig hunddag
Efter ett glatt besked igår följt av att vakna till fint väder idag bestämde jag mig för att det fick bli en riktig hunddag.
Styrde kosan mot drängsmark och efter lite lunch och surr gav vi oss ut.
 
Först körde vi uppletande där Zebo blev lite förvirrad först då han inte hittade något av föremålen. Fick hjälpa honom lite på traven och då fick han upp farten. Det roligaste var att han hade så fin fart tillbaka, var bara en gång han släppte föremålet någon meter framför mig sen lämnade han alla i handen.
 
Åkte ut i skogen och la ett personspår på ~150m med två vinklar. Han kändes fokuserad redan från början men hade lite bråttom så första 10-15m blev det lite slarv men sen körde han på lugnt och metodiskt. Han tog för övrigt båda vinklarna klockrent! Det jobbigaste för honom var vid spårslutet då hans matte tyckte han skulle gå tillbaka istället för att fortsätta spåra, jag får nog ge honom lite större förtroende och lägga längre spår hädanefter.
 
For sen in till stan för en promenad men fick vänta lite så då åkte jag upp på klubben och tränade lite lydnad. Körde igenom de flesta momenten från LK1 och han kändes riktigt stadig och alert. Råkade hitta en fläck med misstänkt löptikskiss som gjorde honom lite ofokuserad mellan momenten då han bara ville dit men under själva momenten så höll han fokus på mig så det kändes jätteroligt!
 
Så blev det då en promenad på anderstorp, passerade både några muppiga hundar, stressade cyklister och byggarbetsplatser och tja, Zebo var Zebo, gick och filosoferade i sin egen värld. Var framför allt en hund jag trodde han skulle gå igång på riktigt då den verkligen utmanade honom men jag påkallade hans uppmärksamhet och då skvallrade han så fint.
 
När vi kommit hem fick han sig lite middag och sedan slocknade en väldigt nöjd hund på soffan. Har förresten fått hem en korv vom og hundemat från björkis som jag blandar ut hans kulor med, ska bli roligt att se hur det kommer arta sig. Det enda jag är orolig för är att fetthalten är hög vilket Zebo egentligen inte behöver, men kan hans hud (som är väldigt ojämn) bli bättre så är det värt det även om det innebär att den lata matten måste aktivera den lata hunden lite extra.
 

2013-05-13
14:50:00

gegga någon?
det är spännande att promenera längst med uppfarten i innervik...



2013-05-13
11:09:08

Mäns våld och ledarnas ansvar
 

2013-05-10
20:04:43

Choklad för själen
Imorse satt jag och kollade igenom gamla dagboksinlägg för att hitta bilder på vårat gamla vardagsrumsbord (var typ helt omöjligt men om någon vill ha det så bara hojta), kom in på alla bilder med Zebo och Ruska och innan jag visste ordet av satt jag här och bölade för fulla muggar. Jovisst, Zebo har utvecklats ljusår under de 1,5 år han bott här men den samexistens han hade med Ruska tror jag aldrig mer han kommer att få uppleva igen och det gör mig faktiskt lite sorgsen. Samtidigt så känns det tryggt att den dag han inte längre finns med oss kommer han äntligen få finnas hos henne igen. Inte för att jag egentligen tror på liv efter döden men jag tar mig friheten att vara lite fantasifull när det kommer till djur.
 
Efter en känslofylld morgon styrde jag sedan kosan mot kusmark där jag fick träffa en gammal barndomskompis och hennes trevliga tik. Vi tränade lite fot, inkallning och surrade massa (OKEJ DÅ, jag surrade). Jätteroligt att se en så följsam hund och det ska bli super att få följa deras utveckling. Jag fick förresten kika på en alldeles färsk liten fölis och ååååååh, det går inte låta bli att bli kär. Med i bilden fanns även en människobäbis men han tittade mest på mig som att jag var knäpp, haha söt!
 
Sen drog kosan vidare mot Byske där det blev hundpromenad med passivitetsträning och sedan kaffe med medföljande surr i en väldigt mjuk och skön soffa. Otroligt trevligt, vi måste skärpa till oss och inte låta det gå så långt mellan gångerna.
 
Så även om dagen började lite ledsamt så blev det riktigt bra och det kändes verkligen som
choklad för själen att bara få vara och göra det jag tycker är roligt. I afton har vi förresten varit och valt tapeter till nedervåningen, nu längtar jag snart ihjäl mig!
 

2013-05-09
21:09:35

Lugn kväll på klubben
Kristihimmels + underkylt regn hade skrämt bort de flesta från klubben ikväll men några få tappra hade tagit sig dit. Ingen var intresserad av några utomhusaktiviteter så vi stannade inne och slipade lite småsaker.
 
Fjärr: Väldigt het, flyttade sig snett och hoppade i princip mellan skiften. Det hjälpte lite att lägga externbelöning bakom honom men över lag så kändes det inte alls bra.
 
Vittringsapportering: Inledningsvis väldigt het, vi har tränat en hel del apportering på senaste så han var helt inställd på att bara ge mig alla föremål. Jag började om från början och behöll honom hos mig tills han satt igång näsan, då fick han gå fram till pinnarna och då greppade han direkt vad det var som förväntades av honom.
 
Linförighet: Även här väldigt het men jag jobbade med många halter och belönade honom bara med lugna klappar. Det fungerade hyffsat, han ljudande ändå lite men jag orkar inte hålla på och tjaffsa med sådant då jag vet att det bara beror å att han var för överladdad.
 
Jobbade på att vila mellan varven men det är SÅ tråkigt säger Zebo. Avslutningsvis blev det lite tjoller med kryp, dansa och rulla runt på marken och jodå, sånna där tjollersaker DET fastnar direkt.
 
Jaja, även fast träningen kanske inte blev så seriös så känns det ändå så roligt när det uppstår problem där jag kan leta rätt på lösningar direkt. Imorgon är en ny dag och då ska vi träffa en god vän som det var alldeles för längesen jag fick ljuga med över en gigantisk kopp kaffe.
 

2013-05-06
12:49:41

lättaktiverat
det är jobbigt med spår hälsar zebo som får slippa kopplet på onsdag om inte hältan kommer tillbaka :-)


2013-05-03
17:24:52

Klagomuren
Ryggen går verkligen mer ner än upp, jag har 2-3 bra dagar och sen 3-4 dåliga och så håller det på. Jag gör mitt bästa att hålla mig undan från smärtstillande och det går faktiskt bra, däremot påbörjar jag snart min femte kur med antiinflammatoriskt.
Jag känner mig som världens tristaste människa, jag orkar aldrig göra nåt och när jag väl gör det orkar jag knappt vara trevlig. Fick dessutom tag i röntgen idag, frågade varför jag inte fått någon kallelse än... Svaret blev att det fortfarande är 8-10 veckor bort. Jahapp, då behöver jag inte gå och vänta på det iaf.
Försökt få tag i försäkringskassan idag också men med plats 160 i kön gav jag upp och skickade ett mail istället, får försöka ringa igen i början av nästa vecka. Samma sak gäller friskvårdskompaniet.....
 
Zebo har varit halt i två veckor, det börjar äntligen ge med sig men jag kan lova att han är lagomt understimulerad. Känner mig som världens sämsta människa när han vill rejsa och jag håller honom kopplad men det är inte så mycket att göra åt saken. Jag håller bara tummarna att han ska vara fräsch nog för att jag ska våga starta honom på söndagens tävling.
 
Vi bor i ett flyttkaos just nu men ingenting händer. Hoppas verkligen att det händer något i helgen så vi kan börja förbereda för tapetsering och sånt, känner mig i vanlig ordning lagomt stressad över det här då jag vet att jag bara orkar vara igång ett par timmar åt gången.
Stressen ja, som att min mage inte är nog sabbad av alla jävla mediciner. Sen går stressen och magkatarren hand i hand och eskalerar varandra hela tiden. Som tur är sitter gamla vanor i ryggraden så jag trycker ner alla känslor och ignorerar kramperna riktigt bra om jag får säga det själv.
 
I all denna BLÄIGHET (dagens ord) är jag ändå otroligt tacksam över allt stöd jag får av min omgivning. Alla ifrån min underbara sambo till min förstående familj och stöttande arbetskamrater, för att inte tala om alla fina vänner som inte bara står ut med mitt gnäll utan till och med engagerar sig i att ställa massa följdfrågor och lyssnar ordentligt när jag klagar. Hur skulle jag klara mig utan er? Ni är guld värda!