Titti

2013-03-28
15:59:40

Påsk?
Ja tydligen så har vi nu gått in i påskhelgen men jag känner mig sådär lagomt oengagerad, inget firande för oss i år. Inte för att vi brukar fira något, däremot brukar vi ju passa på att ta en fjällresa ch köra lite extra mycket skoter. Just nu så har ju inte Robert ens en skoter så ja..... Må alla M1100T brinna, ketchup.
 
Nej jag tror bara vi ska försöka ta det lugnt i helgen och göra så lite som möjligt, kanske ta och "lyssna på kroppen" som alla tjatar om att jag ska göra. Just det, pratade med min läkare idag, han ville förlänga min sjukskrivning minst två extra veckor. Känner mig kluven för å ena sidan är jag kräkless på att vara hemma å andra sedan vet jag att kroppen inte är redo än. Bläääää!
 
Ljusglimten i tillvaron är iallafall att Fella kommer hit på måndag, det ska bli jätteroligt!
 
soffpotatisar

2013-03-27
16:43:40

Pretty?

2013-03-25
09:53:01

Trevlig helg!
Oj så härlig helg jag haft och utan värre smärtor, tror diklofenaken börjat göra sitt. I fredags var jag med Theres och barnen till Piteå, vi hälsade bland annat på hos Theres gamla jobb och det var sjukt coolt att se  60 hundar på ett och samma ställe. Var för övrigt jättefina lokaler och hundarna verkade väldigt välmående.
 
I lördags blev det en vilodag (ryggen duvet) och på kvällen kom Ninni och Sandra hit. Det blev en massa surr, popcorn och Johan Falk-Spelets regler. Ser fram emot att se hela andra säsongen igen, det är verkligen så bra filmer.
 
Igår åkte vi ut till stugan och wookade lunch på murikan i solen. Var en riktigt skön dag och jag älskar dessa varma vårdagar. På kvällen blev det ryggläge och ufc i soffan innan jag somnade som en stock.
 

2013-03-19
13:47:04

När man har tid...
Nu när jag vet om att jag kommer vara sjukskriven minst 3 veckor (jo det gick bra hos läkaren igår förresten) känns det som ett ypperligt tillfälle att passa på göra saker jag annars inte tycker mig ha tid med. Visst, allting tar en otrolig tid och jag måste vila mellan varven, men huvudsaken är ju att det blir gjort.
 
Idag har jag rensat ur garderoben i Roberts rum, kastat en väldig massa papper och lagt fram saker som jag ska försöka hitta nya hem till (bland annat en hel hög med sony ericson-tillbehör, jag har aldrig slängt något). Just det, slängde en hel hög skor också, en del är bara skrot och vissa har jag inte använt på flera, flera år. Helt otroligt att jag kan ha så många "finskor", dom flesta används knappt en gång per år.
 
Upptäckte när jag betalade räkningarna idag att det inte vore helt fel att lägga upp en ny taktik på sorteringen av papper också, tror jag ska försöka sätta mig med det i eftermiddag. Kanske rensa kläder också, jag har lovat mig själv att slänga sånt jag inte kommit i på flera år (och EH, sånt som är trasigt, börjar inse att det inte kommer laga sig själv längst ner i garderoben).
 
Känns skönt att börja rensa undan massa skrot, vi ska ju som sagt inte bo här föralltid och ju mindre vi får dras med desto bättre! Jag börjar förresten längta efter vår nya soffa.

2013-03-18
11:43:20

Tiden springer iväg
Var tar dagarna vägen egentligen? Känns som jag inte hinner göra något och nu är det helt plötsligt ny vecka igen.
Haft en riktigt trevlig helg med en helkväll med jobbet på Calles i fredags (allt är Antons fel) och i lördags blev det lite vin och sen utgång med Ninni och Anna. Igår blev det mysdag då Ninni hade sovit över här så vi spelade gitarr, tittade på gamla bilder och sen for vi och köpte gotte och såg Benjamin Button.
 
Idag känns som en sån där otroligt hetsig dag då magkatarren äter upp mig för att jag känner mig så stressad bara för att jag är en så otrolig tidspessimist. Faktum är att jag ligger väldigt bra till bara jag tänker efter (hade för ont i ryggen för att ligga kvar i sängen imorse) så det ska inte alls bli några problem.
 
Mest av allt längtar jag iaf efter att få träffa läkaren idag, hoppas han har något vettigt att säga och att jag inte behöver vara sjukskriven allt för länge.

2013-03-14
10:59:08

Läkartid!
Måste säga vårdcentralen är lustig.... Jag ringer dit igår och frågar varför ingen hört av sig, ingen vet någonting men dom ska kolla upp det. När jag kommer hem på kvällen har jag fått ett brev på lådan att jag var välkommen igår. OKEJ? Kanske skulle ta och RINGA när kallelsen inte ens hinner komma fram? Konstigt att hon jag pratade men i telefon inte såg det?
 
Så ja, idag ringde iallafall läkaren upp och funderade varför jag aldrig dök upp igår men han var väldigt förstående när jag förklarade mig. Han verkar förresten hur vettig som helst, han har själv opererats för diskbråck och är som expert på det. Dessutom tar han mig, precis som sjukgymnasten, på allvar, han tror faktiskt på att jag har ont.
Nu tror jag fortfarande inte på att jag har diskbråck, men ont har jag, och hjälp behöver jag.
 
Det är egentligen ganska sjukt att man kan bli så glad över att folk tror på en, det borde väl vara självklart? Jag tänker sällan på hur nertryckt och misstrodd jag blev när jag hade ont i magen under alla år (både av vården och av personerna nära mig) men uppenbarligen har det satt sina spår.
När läkaren sa "jag tror verkligen du har ett diskbråck" blev jag tårögd men inte för att jag kanske har ett diskbråck, utan för att han faktiskt tog mig på orden utan att försöka prata bort min smärta.
Genom åren har jag blivit otroligt duktig på att ignorera min egen smärta (för att den tydligen bara finns i mitt huvud) och att höra någon annan bekräfta det jag känner gör att jag faktiskt vågar slappna av och känna efter. Jag får faktiskt också ha ont, hur jobbigt det än är. Jag behöver inte vara en supermänniska.

2013-03-13
14:38:00

Jag gillar utmaningar!
Från att ha haft världens driv i hundträningen tog det tvärstopp iochmed att jag pajjade ryggen. Inte egentligen för att jag inte KAN träna, utan allt rann bara av mig. Nästa tävling är inte förrän i maj och det känns som en evighet bort, speciellt när momenten faktiskt sitter (det är bara massa småsaker som behöver fixas).
 
Hur får man då motivation när alla mål är så långt borta? Jo, man går in på vovveforum och skapar en utmaning. Vi har haft mycket problem med "sitt framför" från rallylydnaden så jag tänkte att det här är ett perfekt tillfälle att plocka sönder övningen och börja om från basic. I måndags såg det ut så här:
 
 
Målet är ju att Zebo ska sätta sig rakt framför mig men pga hans känslighet för belöning (var belöningen kommer ifrån) har han blivit väldigt sne. Kommandot jag ger är "framför" och det vill jag att han ska veta vad det betyder oberoende på var han står i förhållande till mig. Det är av den anledningen jag plockat bort linförligheten och bara arbetar utifrån den position han ska ha i det färdiga momentet.
Idag ser det ut såhär:
 
 
Målet den här veckan är att befästa kommandot hos honom och framför allt så är målet att jag inte ska flaxa så förbannat mycket med armarna (ibland tror jag att jag är en fågel). Jag väntar med att ge kommandot tills han redan sitter i rätt position för att undvika sneda sättanden (vilket kan ske om jag ger kommandot innan han satt sig). Om jag väl kan befästa kommandot tror jag det blir väldigt lätt att lägga in linförligheten igen.
 
Dessa utmaningar är verkligen toppenbra och får igång drivet hos mig. Något annat som är bra är att träningspassen blir väldigt korta men intensiva, Zebo lär sig väldigt bra på det sättet.

För den som funderar så ser förresten det färdiga momentet ut så här (finns med både höger och vänster ingång):

2013-03-13
10:22:04

Hundvakt
Med hela huset bortrest sov jag och Robert över hos mina föräldrar igår och vaktade hundarna. Jo det är ju nämligen två hundar där nu, förutom Molle så är det även jämttiken Rissi som pappa är delägare i. Hon ska bli pappas nya stjärna och jag hade lovat honom att inte släppa ihop henne med Zebo... Lättare sagt än gjort kan jag säga, för tiken gjorde verkligen allt som stod i hennes makt för att ta sig fram till honom. I slutet av kvällen tog vi en promenad med dom två för att släppa lite på spänningarna och det fungerade faktiskt bra. Molle fick stanna hemma eftersom att det inte fanns koppel till tre hundar.
 
 

2013-03-11
10:51:13

I matens tecken
Att svenska kulturen kretsar mycket runt mat är verkligen inget skämt så man kan väl säga att vi varit ganska kulturella i helgen?
 
Fredagkväll blev det spontanmiddag hos Linus och Erika och jag fick träffa deras nytillskott för första gången, mysigt! Lördag middag hos Theres och Per, busa lite med pojkarna och så hamnade vi till slut framför mello? Haha ja sämsta låten vann men jag röstade inte så jag har egentligen inte rätt till en åsikt va. Söndag blev det långfika med Ninni på Ainas.
 
Förutom dessa trevligheter har jag mest varvat mellan att ligga i soffan eller i sängen. Försökte ju röra mig i torsdags och då blev ryggen betydligt sämre så nu har jag försökt vila den i form men det har då inte heller hjälpt. Sjukgymnasten skulle ringa upp i början av veckan och så skulle jag få bokat en läkartid.
Å ena sidan känner jag mig så himla frisk som faktiskt orkar vara social å andra sidan orkar jag ingenting för jag måste vila hela tiden. Vi var och handlade igår och då var jag nästan gråtfärdig innan vi var hemma igen.
 
Aja, kanske dags att försöka få sig något i magen, vara lite kulturell så att säga!

2013-03-07
15:58:11

Bulldoozer-dag
Tjoho, idag har vi haft besök av Fella. Blev glädjerus till tusen imorse så vi slängde oss ut för en promenad. Hundarna drog mig längst e4an och sen hade inte grannen plogat travbanan så det blev en kort tur vilket märktes när vi kom hem. Blev bulldoozerrace i huset och jag tackade mina goda vänner med små 1åriga pojkar som fått mig att barnsäkra och plocka bort allt ömtåligt från de nedre hyllorna.
 
Till slut somnade dom små liven så medan dom låg och snarkade i varsin fotölj jobbade jag lite med klubbens hemsida för att förtydliga lite kring hundungdom.
 
Två svängar in till stan har det blivit idag också, först en kort sväng till Zedig i förmiddags som ojade sig över min trasiga rygg och sen en längre sväng till sjukgymnasten som bekräftade min hopklämda disk och la även till påverkad ishiasnerv. Fick göra lite övningar men då tog det tvärstopp och sjukgymnasten blev orolig, började prata om eventuellt diskbråck. Skulle göra lite övningar hemma ikväll och höra av mig imorgon, hoppas på det bästa!
 
Efter sjukgymnasten tog jag och lillasyster en promenad med hundarna runt läkarberget men jag dog lite i alla backar (hade helt glömt bort att jag bara gått på plan mark sedan problemen med ryggen satte fart). Hem och däcka i soffan, båda hundarna snarkar gott igen. Snart ska vi packa oss mot Drängsmark för klubbkväll, känns som det var evigheter sen sist och jag längtar verkligen.
 

2013-03-06
19:28:31

Att jämföra barn och hundar
Med denna aktuella caféfråga är det svårt att inte ha en åsikt. Man pratar om att "alla företagare får väl göra som dom vill" och att "det finns andra ställen att gå till", frågan är om man skulle vara lika övertygad om det var blondiner som stängdes ute, eller varför inte muslimer? Jag tycker det är naturligt att man väljer en viss inriktning på sitt företag, vad det än är, men att förbjuda en hel folkgrupp? Snacka om bakåtsträvande.
Visst, barn skriker ibland på fik, men kom inte och säg att vuxna alltid sköter sig! Det kan vara allt ifrån någon som sitter och storskrattar i mobilen till pensionärer som skriker åt varandra och tonåringar som dunkar musik.
 
Något jag dock finner intressant i denna diskussion är hur folk jämför barn med hundar "DET FINNS MINSANN CAFÉER DÄR JAG INTE FÅR HA MIN HUND BUHU". Jag gillar att ha med mig hunden och skulle gladerligen ha med mig honom både på skolan, kontoret, klädaffären och resturangen men det handlar om att skaffa sig lite perspektiv. Jo, visst finns det hundar som både skäller och pissar i tid och otid (ryser av bara tanken) men det är knappast den huvudsakliga anledningen till att hundar inte är välkomna på det flesta ställen. Det heter ALLERGI.
 
"Men dom med blindhund dom är minsann välkomna överallt. Det är ORÄTTVIST!".
Jämför det med rökning. Om en person, någon enstaka gång, skulle röka inne i en klädaffär skulle lukten sitta i en stund men sedan försvinna. Problemet är bara att om det är okej att röka i klädaffären så passar varenda rökare på att utnjyttja det och röka inne i värmen istället för utanför butiken. Helt plötsligt ligger det ständigt ett rökmoln som ett lock under taket och känsliga personer kan helt plötsligt inte ens gå in. För att inte tala om säkerhetsfrågan...
 
Det jag menar är att jo, det är jätteroligt att ha med sig hunden men det handlar om att kunna respektera sina medmänniskor. Även fast vi älskar våra hundar som om det vore våra barn så är det inte samma sak, jag förstår verkligen inte hur en del inte kan se den skillnaden.
 
Sen kan hundarna faktiskt ha det ganska mysigt hemma ibland också

2013-03-05
10:14:45

En vecka i grundfors
Skoteråkning, alkoholförtäring och allmänt välmående. Vi har inte haft jättetur med vädret men nästan varje eftermiddag har solen värmt gott. Första dagen var snön ordentligt packad så då sprang Zebo med upp på fjället men annars har han mest legat i stugan och myst framför kaminen.
Tre skotrar, en bil och min rygg havererade totalt men förhoppningsvis går allt att fixa.
Just ja, tre laviner fick vi se på en och samma dag men alla var på tryggt avstånd.
Tyvärr glömde jag kameran hemma men några mobilbilder blev det iaf...