Titti

2013-08-30
09:31:46

Gårdagens miljö
Igår var Qira och Snöa på Roberts jobb för första gången och det gick så bra, dom bara sov. Innan jag lämnade dom körde vi lite miljöträning där dom fick balanser runt fontänen utanför folkan och kika på folket i skateparken (nåja, Snöa somnade ganska fort mellan mina fötter).
på väg tillbaka passerade vi ett vägarbete där en grusbil just tippade ett lass. Jag var nyfiken på reaktionen men Snöa bekymrade sig inte ens lyfta huvudet från fläcken på marken hon inspekterade.






2013-08-28
20:04:16

Vi passar på att prova på
Idag åkte jag och Snöa in till stan och åt lunch tillsammans med min lillasyster nere vid älven. Snöa tyckte det var märkligt att inte få stanna och lukta på precis allt, även väldigt konstigt att inte få äta precis allt (typ glasspinnar, fimpar odyl). Däremot brydde hon sig knappt om alla människor som passerade, hundar kikade hon lite extra på men försökte inte ta sig fram. Medan Fanny var inne på subben och handlade satt vi på en parkbänk och filosoferade och det gick hur bra som helst, kom fram två mammor med sina barn och hälsade annars fick vi vara ifred. Vi får nog försöka köra en hel del koppelträning i stan här framöver för att få in bättre fart, ska nog inte bli några problem bara vi får in vanan.
 
 
 
Efter lunchen åkte vi ut till nordannå för att kika på fåglarna. Måttligt intressant enligt Snöa som mest hade nosen i backen och inte alls intresserade sig för nå jäkla änder. Eftersom vi ändå var där passade vi på att gå genom området där de håller på att bygga upp matfesten, där var det full rulle med bilar och släpar men det var inga konstigheter, däremot reagerade hon lite på en plastpåse som fladdrade i vinden. Jag gick fram till den och visade att det inte var någon fara, då passade hon på att stampa lite på den på väg därifrån.
Innan vi gick tillbaka till bilen lekte vi lite i lekparken, Snöa fick kliva över och krypa under lite saker och så fick hon prova gå på rutschkanan vilket hon gjorde utan att ens verka märka det udda underlaget.
 
 
 
På eftermiddagen fick vi finbesök av Sofie som är hemma på besök i Sverige, med sig hade hon sin mammas blandrastik Meja. När Snöa träffat andra hundar har hon varit väldigt försiktig i början eftersom de varit lite för "på", hon har väntat tills dom ignorerat henne innan hon visat intresse tillbaka. Meja däremot var så otroligt försiktig med henne redan från början så det tog inte alls lång stund innan Snöa gjorde ordentliga lekinviter. Efter en stund så hade vi tre hundar här som busade på för fullt medan jag och Sofie tjattrade som tokar över ett par koppar kaffe.
 


 
 
Eftersom vi hade två minst sagt trötta och nöjda hundar efter middagen fick dom stanna hemma medan vi var och handlade. Jag har tidigare gjort rutinen med att stänga av tv/dator, låsa dörren och köra iväg runt kvarteret utan någon reaktion så det kändes som ett ypperligt tillfälle att prova "på riktigt". Vi var borta i en dryg halvtimma och även om båda hundarna satt upp i bädden när jag öppnade dörren så anslöjade deras halvslutna ögon att dom var något yrvakna. Jag gav dom ingen vidare reaktion utan öppnade bara altandörren så Snöa gick ut och kissade sedan somnade dom om.

 
Nu har solen börjat gå ner och luften har blivit svalare så jag och Qira ska ta oss ut på en cykeltur hade jag tänkt. Riktigt härliga kvällar för aktiviteter just nu, det är bara att passa på!

2013-08-28
09:18:49

Lugna puckar
Senaste dagarna har jag legat däckad av mediciner (ryggtjaffs) så hundarna har fått sig två vilodagar. De verkar inte allt för missnöjda med det heller, de har härjat på med varandra och nu är det fullt bus när de väl sätter igång.
 
Igår började valpkursen på klubben, Snöa är för liten så hon fick stanna hemma men jag var där som hjälpinstruktör. Det var ett riktigt trevligt gäng både hundar och förare och det ska bli så roligt följa dom närmaste veckorna. Jag blir verkligen inspirerad av att få leda, det är så otroligt givande att mina ord (tips) faktiskt kan göra skillnad.
 
Hittade förresten imorse en vardaglydnadkurs som börjar här i Ursviken sista veckan i september så den ska jag faktiskt ta och anmäla Snöa till. Kan ju alltid hoppas det är nå trevligt folk från byn där då också så kanske man kan börja promenera och träna tillsammans.
 
 

2013-08-25
17:01:14

Fullt ös helgen lång
Kan man minst sagt säga.. I fredags då Robert slutat jobba styrde vi kosan mot Källheden för 60årskalas. Qira fick vara hos min lillasyster eftersom hon är i höglöpen men Snöa fick följa med. Hon charmade alla släktingar, busade lite försiktigt med Diesel och somnade sedan på köksmattan.
När klockan slagit mycket och de andra farit hem gick vi ut för att grilla korv, kändes ohult att väcka lillan så hon fick ligga kvar på bädden i köket. Vi lämnade ytterdörren öppen så hon kunde höra oss om hon vaknade men fastän hon klivit upp och bytt sovplats bekymrade hon sig aldrig att komma ut och säga hej. På natten fick hon sova i sin bädd på golvet nedanför vår säng och naturligtvis gick det hur bra som helst.
 
Efter vi ätit brunch styrde vi vidare mot Villvattnet där det var stugsista. Snöa fick härja fritt men höll sig hela tiden på betryggande avstånd (för mig alltså, för henne verkar det spela mindre roll). Hon plaskade även med tassarna lite i vattnet och grävde hål i sanden. Medan vi satt nere på bryggande och njöt av det fina vädret (vissa med vattenskidor och ring) låg hon i sin bädd nedanför Robert och sov som en stock. Vi var ute två svängar med båten och då sov hon som en stock i min famn. När det började mörkna åkte vi hem.
 
Idag har jag varit på appelltävling på klubben som funktionär, kanske mer om det i ett annat inlägg, under tiden var Snöa ute med mamma i stugan och härjade på. När jag kom dit efter tävlingen hade mamma fått valpsäkra runt hela stugan för att Snöa försökt leka grythund och mamma oroat sig över att hon skulle fastna där under.
Under tiden var Qira med pappa på fågelpremiär och även om det inte blev något skjutet var han väldigt nöjd med henne.
 
Nu har vi tagit oss hem och ätit middag, väntar bara på Robert som stannade kvar i Villvattnet över natten. Med tanke på hur sent dom blivit körklara idag verkar det som dom fortsatte ha väldigt trevligt även efter jag och Snöa åkt hem!

2013-08-23
07:38:43

Stamtavla
Idag fick jag vakna till en trevlig överraskning, nämnligen att Snöas kull nu blivit registrerad (dom kom till uppfödaren i norge här om dagen). Så nu har Snöa fått sitt "riktiga" stamtavlenamn.
 
Bingen Bulldogs Dirty Snow
 

2013-08-22
14:55:48

Träningstankar
Jag känner mig redan så otroligt taggad och målmedveten med denna lilla donna vad det gäller framtidsplaner så vi spiller ingen tid, träningen har redan börjat. Naturligtvis väldigt kort och enkelt, men 2 minuter här och där 2-4 gånger per dag gör väldigt mycket för en liten valp. Vi har provat lite sitta vid vänster sida vilket hon är jätteduktig på, igår började vi lite med ligg. Första gången tyckte hon det var svårt men hon är så pass motiverad och fokuserad att nu, tre mikropass senare, har hon börjat förstå det där med armbågarna i backen.
 
Förutom dom här små mikropassen jobbar vi dagligen med belöningsvarianter och fyrklövern. Dels för att jag vill hitta hennes mest motiverande belöningar (som helt klart är jakt- och kamplek) och dels för att jag vill utveckla de mindre intressanta belöningarna till att också bli någonting att sträva efter. Den dag man ska ut på tävlingsplanen är det ju faktiskt bara den sociala belöningen man får använda sig av.
 
 

2013-08-22
09:57:03

Stugan









2013-08-21
14:38:56

Det här med försäkringar
Ja här har vi ju nästa djungel. Jag är en sån person som tycker att det är jobbigt att prata i telefon, egentligen mest för att jag är värdelös på dialekter och brytningar. Jag antar att jag är en typisk 90talist men jag föredrar faktiskt kontakt via internet, det är ju SÅ enkelt. Fast inte när man har tusen frågor, som man lätt får när det gäller försäkringar, speciellt när det kommer till det finstilta.
 
Jag kan känna att jag ibland blir lite hysterisk (samma gäller ju med fodergrejen) eftersom jag haft sjuka och skadade hundar. Hade vi valt att operera och rehabilitera Mila på Öjebyn när hon slet av ledbandet hade det landat någonstans runt 30 000kr som ett exempel. Med andra ord, det drar fort iväg.
 
För mig stod det mellan Agria och Folksam, helt enkelt för att det är dom bolag jag hört bäst om. Det bästa med agria som folksam saknar är deras rehabförsäkring som betalar ut upp till 15 000kr (utöver den vanliga veterinärförsäkringen) i förhållande till folksams 3000kr. Det bästa med folksam är däremot att det är det enda bolag där ambullen går registrera som renrasig.
 
Så jag satt mig helt enkelt och ringde till agria för att höra vilka restriktioner som uppstår i och med att Snöa enligt dom är "blandras". Svaret fick det att ila genom ryggraden på mig; inga eventuellt rasbundna sjukdommar ersätts på grund av att dom inte har någon statistik på det. Dvs, ledsjukdommar, hjärtsjukdommar osv ersätts i princip aldrig hos hundar utanför SKK. Hundar som Snöa.
 
Ringde därför till folksam istället och nej då, det skulle inte vara några problem att regga henne som renras där. Restriktioner? Inga. Priset? 100kr billigare/år jämfört med agria. Jag behöver inte ens säga vad jag valde va?
Jag saknar fortfarande dom där rehabkronorna men å andra sidan brukar man kunna ordna det mesta själv. Som sagt, det gjorde vi ju med Mila och hon blev helt återställd. Nåja, visst la jag ner en hundring på att köpa viktmanchetter men det var också allt.
 
Förhoppningsvis kommer ju Snöa naturligtvis vara en frisk och kry hund under hela sina långa livstid men det skadar aldrig att vara försiktig. Better safe than sorry!
 
 

2013-08-21
10:06:42

Foderdjungeln
Det finns en miljon olika foder att välja bland och minst lika många åsikter. I en perfekt värld hade jag BARFat men känner att jag helt enkelt har för lite kunskap och engagemang för att kunna erbjuda en varierad och näringsrik kost.
 
Det går inte komma undan med att torrfoder är ENKELT. Det finns många slitningar om vilka foder som är bra och dåliga, vad som ska finnas och inte finnas i fodren osv, men det som har varit viktigt för mig har varit förhållandet fosfor/kalcium. Anledningen? Jämnt förhållande fosfor/kalcium gör att kroppen tar upp kalcium på ett optimalt sätt vilket leder till att skelettet byggs upp på "rätt" sätt (under/överskott av kalcium har visat sig ha visst samband med hd-belastning).
 
Hela Fellas kull har fått Vahti & Jahtis foder från att dom börjat med "riktig" föda och eftersom även Qira äter det fodret så känns det helt okej. Alla jag känner som ger det fodret (och det börjar vara ett helt gäng) är väldigt nöjda och priset är också bra. Plus då fosfor/kalciumförhållandet.
 
När priset är så bra ger det en ypperlig möjlighet att lägga ut lite extra för ett bra komplement, jag pratar naturligtvis om färskfoder. Visst, hundarna lever inget dåligt liv på torrfoder men det känns som att färskfodret ger det där "lilla extra" (något som kan vara bra när man har en jakthund och en växande valp). Visste ni förresten att valpar uppvuxna på färskfoder i princip aldrig utvecklar allergier?
 
Att blanda torr- och färskfoder känns verkligen optimalt för mig, dels för att det inte blir lika dyrt som att bara ge färskfoder och dels för att det blir enklare vid resor (då man kan välja att bara ge torrfoder). Färskfodret jag valt är förresten Vom og Hundemat och det är av den enkla anledningen att 1. Jag har aldrig hört någon missnöjd med det och 2. Det säljs på Björkis (stans överlägset bästa djurbutik). Och åter igen, fosfor/kalciumförhållandet.
 
Jag har funderat lite över det här med utfodringen. Med Qira är det ju enkelt då hon bara äter en gång per dag men med valpen som äter tre gånger.... Jag har valt att lägga upp det så att hon bara får fäskfoder till kvällsgivan, dels för att hon ska klara av att bara äta torrfoder och dels för att hundar upptar energi i efterhand och då känns det logiskt att ge i slutet av dagen.

2013-08-20
08:32:54

Ensam är trygg
Det blev en ganska intensiv dag för lilla valpen igår som var helt knäckt på kvällen så vi tog tillfället i akt och tränade lite ensamhet. Vi for och hälsade på Roberts pappa och lämnade hundarna i bilen, pakerade så vi kunde se dom från köksfönstret. Ja, vad ska man säga? När det smällde i en bildörr bara en meter ifrån lyfte Snöa på huvudet för en sekund, annars sov hon som en stock. Sen fick hundarna komma in en liten stund, Snöa blev väldigt förvånad över att katten inte var en hund men just när hon började bli nyfiken passade han på att springa upp och gömma sig.
 
Inatt har hon sovit hela natten igenom för första gången. Jag steg upp när Roberts väckarklocka ringde och tog ut henne på en morgonpink, när vi kom in igen verkade hon så lugn så jag la mig inte med henne utan satt mig bara utmed hennes bia tills hon lagt sig ner och började slappna av. Jag visste det var en risk när jag gick upp, det var egentligen lite tidigt (hon hade inte hunnit somna) men hon låg kvar. Efter ett par minuter hördes ett litet gnäll, sedan ett till, sen så blev det tyst igen. Första gången hon börjar gnälla där nere och ger sig utan att jag behöver söva henne så det kändes verkligen som en vinst! När vi steg upp strax innan 7 klev hon upp en liten stund men hon var alldeles för trött för att busa så hon gick fort och la sig igen. Jag älskar morgontrötta hundar!
 
 

2013-08-19
15:40:06

Det ska börjas i tid
I förmiddags packade jag in hundarna i bilen och åkte ut till tällåsen för lite rapportträning av valpar. Snöa fick springa typ 7-8 meter mellan mig och Theres på en åker, jag tror vi körde 6 skick och hon sprang som en skållad råtta mellan oss, duktiga tjejen! Hon hade för övrigt en trevlig attityd kring att vara på ett nytt ställe och kastade sig genast över några kamptrasor när vi gick in för att äta lunch. Blev lite övertrött till slut så jag satt mig med henne några minuter så hon kunde varva ner, sen gick hon glatt och la sig på en bädd där hon slocknade.
I bilen på väg dit härjade hon ordentligt både med Qira och bäddarna men på väg hem var det en väldigt nöjd liten valp som somnade innan vi ens hunnit ut från drängsmark.
 
 

2013-08-19
08:34:24

Trygghet på natten
Det här är något jag i ärlighetens namn aldrig funderat över tidigare, men det finns en första gång för allt eller vad man brukar säga. Första natten sov Snöa med oss i sovrummet men målet är ju att hon ska sova nere med Qira och min känsla är ju tidigare desto bättre, därför fick hon böja redan andra natten och det har uppenbart fungerat väldigt bra.
 
Däremot.. Hon vaknar ju en gång per natt (eller tidig morgon om vi ska vara noga) och när hon då kommer in igen är det inte bara att lämna henne där nere och gå upp. Hon blir orolig och jag tycker faktiskt hon är alldeles för liten för att vi ska kunna kräva att hon ska klara av att hitta sin egen trygghet i den situationen (jag är ju dessutom livrädd för att hon ska utveckla separationsångest).
 
Jag har därför lagt en filt på golvet bredvid hundbäddarna och legat där en stund. Det tar inte många minuter innan Snöa lugnat ner sig och lagt sig bredvid mig. Då väntar jag tills hon somnat, sedan lyfter jag över henne till samma bädd som Qira ligger i. Jag ligger kvar på golvet någon minut efter jag lyft över henne för att se att hon kommer till ro, sedan går jag upp och lägger mig i sängen igen. Visst vaknar hon till när hon hör jag går i trappen men hon reser inte på sig utan hon kikar bara på mig och sedan somnar hon om.
 
Det är väldigt hårt att ligga på golvet och man kan tycka det vore nog så enkelt att ha henne i sovrummet men jag är faktiskt nöjd med den här lösningen eftersom jag hjälper henne hitta tryggheten för att sedan låta henne "behålla den själv". Ska bli intressant att se hur det utvecklar sig.
 
 

2013-08-18
17:45:50

Sleeping beautys



2013-08-18
14:54:09

Första promenaden
Nu haglar helt plötsligt inläggen tätt men jag är så förälskad i denna lilla donna. Idag tog vi vår första promenad. Hon har fått ha halsband på sig några gånger för att vänja sig lite men förutom att hon har kliat lite på det när hon varit i rörelse så har hon varit helt oberörd (det har alltid slutat med att hon somnat med halsbandet på).
Så idag var det koppel- och promenadpremiär. Hon tog tag i kopplet ett par gånger men försökte inte kampa med det utan det var mer som att hon apporterade det. Hur som helst var det lätt att bara dra åt sig det så släppte hon.
 
Hon brydde sig då inte ett piss om att vi gick från gården, hon hoppade på och var precis lika glad som vanligt. Första mötet va en bil på vår gata, dvs den passerade väldigt nära, hon stannade och tittade på bilen när den passerade men fortsatte traska på när hon insåg att det inte var någon som tänkte stanna och prata.
En av grannarna var ute och spikade på gården, hon stannade och kollade ett par sekunder för att sen få fart under småtassarna igen, samma sak hände när vi passerade en annan granne vars barn var ute med deras hund.
 
Jag trodde faktiskt hon skulle reagera lite över trafiken på skelleftehamnsleden, det gjorde både Zebo och Qira första gången, men hon verkade inte ens märka all tung trafik som passerade. Enda gången hon stannade och såg lite förvånad ut var när det passerade en moped. Första cyklisten som passerade stannade hon och tittade lite extra på men resterande brydde hon sig inte ett fnatt om.
När vi nästan var hemma satte hon sig dessutom och kissade (som sagt, första gången i koppel).
 
Jag vet att Snöa är efter en väldigt fin kombination men jag kan ändå inte låta bli att bli helt betagen av lillans otroligt stabila psyke. Ingenting verkar bekomma henne men samtidigt är hon inte så där intensiv utan mer eftertänksam. Jag hade verkligen förberett mig för massvis av bitande, kissande, pipande, men än så länge har hon inte visat några sådana tendenser. Hon är helt enkelt alldeles perfekt!
 
 

2013-08-18
11:20:55

Världens bästa
Det kan hända att vi fått hem världens snällaste valp. Hon äter som hon ska, sköter magen bra, gillar att busa och sover som en stock. Första natten fick hon sova i vårat sovrum men igår låg hon så snällt bredvid Qira så hon fick stanna nere och det gick superbra. Vill ut en gång på natten men tar gärna sovmorgon!
Qira har inte varit så jätteimponerad och tycker fortfarande det är lite pain in the ass med en valp som hoppar i ansiktet men dom sover gärna i samma bädd.
 
Jag är för övrigt sjukt imponerad över vilken koll hon har på läget. Jag minns långa stunder ståendes med hundvalpar som vägrar kissa men Snöa sätter sig ner direkt hon känner gräset under tassarna. Är det bara kissa hon behöver, ja då vänder hon om, men behöver hon göra mer så går hon en bit ut i gräset och sätter sig där (för att sedan rejsa tillbaka in).
Hon är även väldigt lyhörd, tuggar hon på något olämpligt så räcker det med ett "öh-öh" med lite mörkare röst så ger hon sig. När hon inte riktigt förstår så sätter hon sig ner och iaktar, man kan riktigt se hur hjärnkontoret jobbar på henne.
 
Nej jag är verkligen helt betagen av denna lilla valp, det känns till och med ännu bättre än förväntat!
 
 

2013-08-16
08:17:43

Äntligen!
Idag är det äntligen dags för lilla Snöa att få flytta hem! Pirret i magen har inte riktigt hunnit till den nivå det kan vara, tanken var nämlgen egentligen att hon skulle komma först i mitten av nästa vecka men eftersom Fella skött avvänjningen så fint så blev det så här. Jag har faktiskt inte berättat något för Robert, han tror fortfarande hon kommer nästa vecka, jag tänkte det här kunde bli en trevlig fredagsöverraskning när han kommer hem från jobbet.
 
Men så att ja, klockan 11 har vi tid hos veterinären för vaccination och besiktning, sen följer hon med mig hem!

Jag snodde en mysbild från J-A på mys med farbror Yaax.
 

2013-08-15
15:16:42

Projekt
Här är dagens projekt. Inte lika mycket jobb som det kan se ut, sektionerna var redan klara. Däremot fick jag slå loss en hel del spikar som satt på olustiga ställen.

Det är kanske inte världens snyggaste men det är bara en tillfällig lösning för att valpen inte ska trilla ner. Med tanke på att jag varken hade raka spikar eller ens en ordentlig hammare så tycker jag det är klart godkänt!



2013-08-13
07:55:45

terapi



2013-08-12
08:59:01

Helginfo
Så har ännu en helg passerat. Fredagkvällen blev lugn eftersom jag haft huvudvärk hela dagen, Robert fick ett infall och köpte ett barbord på fredagkväll - det blev faktiskt jättebra. Själv tog jag en cykeltur med Qira och sen hade jag myskväll helt själv tillsammans med en halvdålig film, det var riktigt skönt faktiskt.
 
I lördags var det dop i Piteå, riktigt fina omgivningar och lagom litet och personligt (jag har ju som bekant ganska svårt för stora, kyrkliga grejer). Det var faktiskt första gången jag var på dop förresten, var lite nervös över det här med doppresent men "traktorboken" blev tydligen en hit!
 
På kvällen bjöd vi på surströmmingsmiddag ute på altanen och det var så trevligt att få besök av lilla familjen från kusmark. Avslutningsvis åkte vi en sväng runt stan men nä det var inte så häftigt så vi köpte mat på max och for hem sen.
 
Igår kändes det i kroppen att jag sovit lite senaste dygnen så efter lunch däckade jag i soffan. Robert väckte mig till slut, då tog vi en promenad till älven för att titta på nå båtgrejs men det var inte så häftigt så vi gick hem och arbetade lite på gården istället. På kvällen kom Robin med mat sen såg vi en film som jag velat se typ sen den kom ut, maskinisten. Den var inte riktigt som jag förväntade mig men helt klart sevärd (varning för mörkrädda), det är både fruktansvärt och fantastiskt vad Christian Bale offrade sig för den rollen. Han är sjukt smal nämligen, SJUKT smal. Alltså anorexiasmal. Ni som sett hans fantastiska tolkning av Batman vet ju att han vanligtvis är allt annat än mager. Jag låter bilden säga sitt.
 
 

2013-08-09
17:13:21

Feel good?
Idag har varit en sån där dag som BORDE varit toppen. Steg upp imorse och åkte till kusmark för att hjälpa till med lite hundträning (och det är så fruktansvärt roligt att se ekipage utvecklas) och sedan en tvärtitt hos en gammal vän. Vidare till ersmark för styrelsemöte med hundungdom där jag tycker vi kom fram till massa bra saker sedan hem för att ta tag i mina ansvarsområden efter mötet. Roligt - roligt - roligt!
 
Kan jag tycka, om jag inte haft en förbannad huvudvärk hela dagen. Förra veckan låg jag i migrän tre dagar, veckan innan det två dagar. I veckan har det varit lite bättre men idag har det dunkat hela dagen igen. Jag som skyllt på alla mediciner men nu har jag ju varit medicinfri i över en vecka så jag tycker inte det ska bero på det. Får se hur det utvecklar sig, känner mig inte så sugen på att vara liggandes hela helgen...
 
 
Inte ens två veckor kvar!
 

2013-08-07
16:33:52

Det där med myndigheter
Igår var en dag av bakslag. När jag hämtade posten hade jag två brev som gjorde att jag helst av allt bara ville sitta apatisk och stirra ut i tomma intet. Första var från AFA-försäkring. När jag blev sjuk fick jag ok från dom att dom skulle ersätta allt försäkringskassan inte skulle ersätta men i det här brevet stod att jag inte alls skulle få någon ersättning eftersom att jag "inte varit anställd 90 dagar när olyckan inträffade". Det kanske inte är några monstersummor men ack några tusenlappar som jag verkligen sett fram emot.
Nästa brev var från frösundas löneavdelning som berättade att de korrigerat min sjuklön för mars-april där de kommit fram till att jag var skyldig dom nästan 5 000kr, som skulle vara inbetalat på deras konto senast 7/8 (alltså en dag efter att brevet landat i min låda). Snacka om ett slag i ansiktet, men vad vet jag? Betalade vackert in pengarna på kontot direkt för att slippa påminnelseavgifter och kände klumpen i magen av det minst sagt smala utbudet som fanns kvar på mitt lönekonto (och Anna då menar jag på riktigt att det var lite pengar, inte bara Titti-lite utan på-allvar-lite).
 
Det bästa är väl att ta tjuren vid hornen direkt så jag åkte in på kontoret idag, något krigslysten och ställde mig i dörren till verksamhetschefen. Hon erbjöd mig en kopp kaffe och en fotölj, sen satt vi helt enkelt där och pratade om min situation (sjukskrivningen osv nivet). Jag visade henne brevet från löne och hon ropade in receptionisten så tillsammans började dom luska i problemet. Receptionisten erbjöd sig räkna ihop mina sjukdagar och ringa till löne för att reda ut problemet, när hon inte kunde få tag i någon ansvarig erbjöd hon sig reda ut allting för att sedan kontakta mig. Både verksamhetschefen och receptionisten var övertygade om att det måste blivit något fel och ja, jag kunde helt enkelt inte bli arg på någon av dom när dom helt enkelt bemötte mig med både respekt och trovärdighet.
 
Kom hem och ringde till AFA-försäkring, något upprörd om än lugnare än när jag vaknade imorse. Hon berättade att eftersom jag är vid behovsanställd (som alla pers.ass är hos frösunda) så är det arbetsdagarna som räknas, inte antalet anställda dagar. Man behöver 90 dagar för att få rätt till utbetalning, jag hade 86. MEN, sa hon, man får räkna två år bakåt i tiden så om jag har några gamla arbetsgivarintyg kan jag skicka in dom också. Det visade sig att jag fått hem ett brev om detta men som jag slarvläst, det stod arbetsgivarintyg från 2010-09-01, inte 2012. "Lätt hänt", försäkrade handledaren mig, bara jag skickar in de äldre arbetsgivarintygen ska det inte vara några problem för mig att få min ersättning.
 
Så det var inte så hemskt som jag trott från början, tack och lov. Jag kommer få min ersättning från AFA och förhoppningsvis få tillbaka mina 5k från löne också. Jag tycker det är väldigt jobbigt att tjaffsa med människor med det övertag som myndigheter faktiskt har så det känns otroligt skönt att slippa ligga sömnlös över det här fler nätter.

2013-08-06
08:45:35

Vad händer?
Stilla lugnt här på bloggen, strålande sol kan vara en bidragande faktor men även att det faktiskt inte händer så mycket här. Jag hade ett riktigt bakslag förra veckan med sjukt mycket biverkningar av mina mediciner, låg med migrän tre dagar i rad och nej då känner man sig inte speciellt sugen på att knappa på datorn. Söndagen blev dock väldigt trevlig med besök på boda borg och middag hos Roberts morbror.
 
Det går fortsatt bra med Qira, vi promenerar, cyklar, tränar apportering och badar. Igår blev det en långpromenad med svalka i en tjärn på morgonen och en riktig badstund på sillskatan under kvällen. Det tog nog på krafterna för hon har fortfarande inte stigit upp.
 
På torsdag fyller valparna sju veckor och det känns så overkligt, hur har tiden kunnat gå så fort? Känns som en månad sedan vi var hundvakt åt Fella i innervik och jag fick ta henne till veterinären för att se hur långt gången i löpet hon var.
Valpbilderna haglar tätt på facebook och jag börjar verkligen längta efter att få hem en alldeles egen liten gris igen, hemmet är sig inte detsamma utan en bullhund!