Titti

2007-02-18
01:27:58

I don't miss you, just who you used to be
Det är sjukt hur mycket en människa kan förändras...

Första gången jag träffade han så blev jag kär. inte kär som i kär-"jag vill gifta mig och skaffa barn med dig" utan kär-"jag skulle kunna spendera varje dag med dig". En så slående personlighet och charmigt sätt är det inte många människor som har. Även fast han har sårat mig mer än någon annan människa på hela jorden så kan jag ändå inte påpeka att jag ångrar att jag valde att bli vän med han den där natten i juli för några år sedan.

Få människor har gett mig sådan trygghet som han gjort. Vänskapen han gav mig betydde så oerhört mycket, jag hade aldrig pratat med en person på samma sätt som jag pratade med han. Utan att det låg något som hellst sexuellt bakom det så fick han mig att känna mig underbar. Han fick mig att tro på mig själv på ett helt nytt sätt, han fick mig att vara stolt över mig själv.

Det var länge sedan jag hade hört av han när jag träffade honom den där junikvällen. Ni vet hur det är när man tänker på någon dag ut och dag in och hoppas att få träffa honom, men det händer inte. Sen, när man just gett upp allt hopp, då kommer han där..
Det var nog en av de bästa kvällarna i hela mitt liv. Jag har sällan kännt mig så älskad som han fick mig att jag känna mig den kvällen. Jag minns fortfarande allt som om det var igår.
"Enda sen första gången vi träffades så har jag undrat hur det skulle vara att kyssa dig, jag har alltid velat kyssa dig. Men jag har inte vågat, för jag vet ju som inte om du vill....."
Så här i efterhand brukar jag fundera över om det är ett av hans raggningsrepliker eller om han verkligen menade det han sa. Då kände jag mig iallafall som den lyckligaste människan på hela jorden.Jag fick en ring.

När man har levt i tron att någon mår bra, så är chocken stor när man inser att hans liv är åt helvette, speciellt om det är någon man håller kär. Man trodde man visste allt om honom, men här inser man att jag har verkligen ingen koll alls! Sen så är det svårt att veta hur man ska ta det, 1. Han vill skydda mig från det hemska, eller 2. Han tycker inte att jag har något att göra med hans liv. Fortfarande så har jag ingen aning vilket av det som han menade den där kvällen, men jag kan fortfarande se framför mig när han till slut tar i mig och med tårar fulla ögonen säger "Snälla gå här  ifrån. Jag vill inte att du ska få höra det här. Jag .........". Meningen dog ut och jag såg hur en tår var på väg att falla. Självklart att jag respekterade om det var något han ville berätta som han inte ville att jag skulle få höra. Men jag funderar ofta, vad det var han skulle säga..

Han var med och skapade den bästa sommaren i hela mitt liv. Fortfarande fick han mig att känna mig älskad. Att jag då inte förstod hur mycket han måste ha drivit med mig , och att jag inte ens kände mig utnyttjad, det kan jag verkligen inte förstå! Jag ser ju alltid sånt, men just då gjorde jag inte det. Att enda gångerna han ville träffa mig var när han var askalas tänkte jag nästan inte ens på?
Jag trodde verkligen det var något speciellt eftersom att han alltid skulle visa upp mig för sina kompisar och säga till dom hon är finast i världen! Att jag senare fått veta att han gör så med alla, det får mig att vilja kräkas. Men just då såg jag bara kärlek och lycka, för trotts allt, så kändes det verkligen som att han behandlade mig som det dyrbaraste han hade.

Men med hösten så kom allt. Lögnerna, deprissionerna, bortförklaringarna. Allt. Att inte höra av sig, det löser ingenting. Senare har han berättat för mig "Jag trodde du tyckte jag började vara för mycket". Det tror jag inte på för 2 sekunder. Han hittade henne, och behövde inte mig. Eller så var det helt enkelt så att han insåg att ha två tjejer i samma område kanske inte är en så smart kombination.
Jag var iallafall arg. Arg och förbannad, jag ville hellst av allt slå in skallen på honom. Varje gång jag såg han vände jag om innan han skulle hinna se mig, för direkt han hälsade så ville jag kräkas och gråta och dö. Jag visste att han var med henne.

Den viktigaste vändpunkten i allt som har med honom att göra, den kom på alla hjärtans dag. Trotts att jag sedan länge tillbaka flyttat ringen jag fick av han första sommaren från ringfingret där han placerade den, till tummen, så bar jag den ändå varje dag, ja tillochmed varje natt. Fram till denna dag. Den där spalten i Norran blev som en väckarklocka. Jag grät inte ens. Så många tårar jag spillt på han när han inte hört av sig och när han varit med andra tjejer, men nej, nu fällde jag inte en tår. Jag gick helt enkelt ut i förrådet, tog av mig ringen, och stoppade ner den i en låda. Flera gånger har jag övervägt att kasta bort den, slänga den i havet eller något, men han är trotts allt fortfarande skyldig mig ett par pilotbrillor som jag kan kräva igen av han om jag ger tillbaka den där jävla ringen.

Jag hade insett att det kommer aldrig bli vi igen, men det betyder verkligen inte att jag kommit över han. Det var fortfarande jobbigt att träffa han, och att se han med henne gjorde att jag ville gråta.

Jag pratade med han till slut en dag. Inte öga mot öga, men via datorn. Det var tillochmed han som tog upp det, han sa "varför blev det inget seriöst mellan oss egentligen?". Det var skönt. Skönt att få prata ut, att prata ut med han, och få förklara och fråga och få förstå. Det var nog ett av de bästa samtalen jag haft i hela mitt liv. Efter det samtalet lyftes ett års sorger från mitt hjärta. Jag kände mig lätt. Jag såg verkligen framför mig hur nu skulle vi kunna bli bra vänner. Han hade trotts allt sagt att jag hade verkligen varit speciell för han och anledningen att han bara träffat mig i fyllan var att han var så blyg när det gällde mig.

Den där vänskapliga känslan, den höll inte i sig speciellt länge. Det dröjde bara några veckor efter vårat samtal,så fick jag höra från diverse nära, kära och bekanta hur denna någon är. Fortfarande så vill jag bara säga att det enda han är är ett riktigt jävla svin, men någonting hindrar mig. På något sätt är jag inte lika arg längre. Jag har kommit över det.
Men när jag fick veta det, då tog det hus i helvete. Så sjukt arg som jag var då är det inte ofta jag är. Men jag fick iallafall totalt bekräftat att jag inte ens varit lite speciell för han någon gång, och vårat "djupa samtal" hade han förmodligen bara för att han vill ha ett strul igen. Dock så kan man fundera varför han vill ha det när han har tjej, men att han varit otrogen flera gånger om har nog ingen i hans närhet missat. 
Men att få veta allt det där, det var skönt. Det var ännu ett steg mot frihet, ännu ett steg mot att komma över han.

Det underbara hände under en av mina klassfester. Vi var två stycken som var ute och studsae, varför vi var ute och gick minns jag faktiskt inte. Vi skrattade och var glada, och plötsligt sa hon "Titta vem som går där". Jag vände om och började gå åt andra hållet men hon ropade hans namn och då började han ropa efter mig och sprang ikapp mig. Han berättade om sin lägenhet och om att han saknade mig om allt, att han verkligen önskade att vi kunde bli så där bra vänner igen, så där som vi var förr.
Jag kände ingenting. Jag vart inte knäsvag, jag började inte skaka, jag fick inte en klump i halsen eller huvudvärk eller ens lite ont i magen! Det enda jag såg framför mig var en sliskig, full, hög och kåt människa. Jag förmådde mig inte ens att tycka att han var ett svin. Han var bara en människa. En människa jag inte ville synas bredvid. Jag skämdes för att stå där bredvid han, och jag tänkte att hoppas ingen ser mig.
Denna kille, som jag varit totalt förälskad i under 2 års tid, stod och kramade om mig och sa att jag skulle komma och hälsa på han i hans lägenhet, att vi skulle ta upp kontakten och att vi skulle få det som förr. Det kunde ha varit min högsta önskan som gått i uppfyllelse, men jag ville bara därifrån. Jag ville inte ses i närheten av han. Han var så otroligt slemmig. Jag stod där och såg på han, och kunde för mitt liv inte förstå, hur jag någonsin tyckt att han ens sett bra ut.


Jag känner mig stolt, över att jag kommit över honom. Så otroligt stolt. Men egnetligen kanske det inte är så konstigt. För det är inte samma person.
Killen jag träffade för första gången den där kvällen i juli var söt, charmig och otroligt trevlig. Han jag äcklades av utanför preem några år senare är så totalt förstörd. Det är sjukt hur mycket alkohol och narkotikan kan förändra en människa. För det är inte ens nästan samma person.
Jag önskar inte att allt var som förr, jag önskar inte att jag aldrig träffat han. Jag önskar inte att få något av detta ogjort, för att fastän jag nu hellst inte vill ha något som hellst med honom att göra, så har han fått mig att växa som människa. Både genom dom goda och dåliga dagarna. Tack vare han har jag förstått...


så om du skulle läsa det här (vilket jag högst tvivlar på men ändå) så vill jag säga TACK!
tack, för precis allt och ingenting.

2007-02-17
12:46:30

Party hard
Ojsan hoppsan vilken kväll det blev igår.

startade som utflyttningsfest i lägenheten mine i kåge. lite trög start kanske men nog kom vi igång till slut! och harregud det spårade lite fastän vi inte körde våra vanliga lekar.
vid halv 11 började min mamma göra hemfärd så då kickade jag ut grabbarna grus och flickorna bus och så drog jag och ninni till stan och mötte matte. dock vart vi rädda när vi insåg festen och vi mer eller mindre löpte ner till stan.
for först in på donkan och drog i oss varsin glass med topping sen hoppade vi snabbt därifrån och vidare till max där vi klämde i oss pommes med smältost. där blev vi fast ett tag då ninni var så seg på att äta och prata i telefonen samtidigt, sen drog vi hem till mig och sov.

ps
-MATTE AKTA DIG FÖR ZIENARNA !
KABAAAAAM
HAHAHAH akta fallet from hell där! jag tror han var lite för rädd för spökena i mitt hem.

sen så hade ninni sin kropp inställd på att vakna halv 8 och vad gör hon då om inte väcker alla andra? självklart! kändes kanske lite hårt när jag somnat närmare 4 på morgonen.
låg och drog oss ett tag sen for vi ner på stan och käkade frukost på donkan, sjukt nyttigt !
men nej nu är jag hemma i kåge igen och nu vill jag hellst ta på mig mjukiskläder och något som inte är halterneck innan min nacke (som för övrigt har nackspärra) går av.

kyss och smek och lek

2007-02-06
22:33:02

Old times
Kom bara på mig själv med hur länge sen det var jag sa
FÖRST SÅ VILL JAG SÄGA FUCK YOU
FUCK DINA DÖDA VÄNNER
FUCK DOM DU KÄNNER
OCH FUCK DIN SKYDDSÄNGEL!  

jag saknar ändå 2005 på det sättet hahahaha !

2007-02-06
19:14:03

En världsomsegling runt min hjärna
Förrgår, var nog den värsta dagen i mitt liv på rätt så länge. Sist jag var så arg tror jag var när jag hade sett om incest på tv, och det är nog ändå ett halvår sen. Men jag ville iallafall döda både allt och alla.

Igår var inte alls en sån dag. Jag vaknade kvart i 6 men gick och la mig efter jag ätit frukost, ty min mage ville inte ens finnas lite. så jag sov till halv 11 sen så gjorde jag samhällsarbetet som vi skulle gjort på APUn.
Efter det så for jag till skolan och jag FATTADE vad han snackade om på företagsekonomin! Det är guldstjärna i kanten!
På kvällen for jag till stan och tränade, först för Janne och sen för Marcus, var dock tvungen att ge upp efter halva Marcus pass eftersom mina lungor sa stopp, eller rättare sagt benbitarna som ligger och trycker på dom.
Jag var dock nöjd och glad när jag kom hem och 21.20 damp jag i säng och somnade direkt.

Jag hade verkligen trott att idag skulle få följa gårdagens glada mönster, men inte! När väckaren ringde kvart i 6 kände jag mig inte alls speciellt taggad på att stiga upp. Jag hade nämligen ont i TYP varenda muskel i hela kroppen, så kallad träningsvärk. Men jag hedde mig iallafall upp och gick till jobbet i -27 celciusgrader. Du kan gärna få kalla mig micelinmannen.
Känns ändå som att arbetsdagen gick fort, enda tills eftermiddagsfikat då jag kände den otroliga lusten till att kasta upp allt jag ätit under dagen. Men som tur var hade jag bara en timma kvar att jobba, så jag härdade ut.
Fick förövrigt slutbedömingen, och gunilla kallade det Ful pott och mvg. Känns bra iallafall!

Tog mig en powenap när jag kom hem, så efter middagen kände jag mig faktiskt taggad på träning, fastän min träningsvärk slukar min kropp och alla ben i min kropp sitter på fel ställe. Så jag drog på mig tigerbalsam på mina knän och tänkte gå ut i rummet och klä på mig då mamma säger "Hur ska du få dig till träningen då? Jag har iallafll ingen motorvärmare i". Karate i all ära, men jag springer inte till ersmark i -25 grader för att få träna samma sak som jag tränade igår (för det är precis det dom kommer göra).
Men jag är ändå sur för jag kommer inte kunna träna imorgon och jag behöver verkligen det!¨

Men ja, så här sitter jag nu, med tigerbalsam på mina knän, revben i lungorna och en huvudvärk som vill döda mig. Dessutom värk i så gott som alla muskler jag har, eller alla jag använder iallafall. Denna dag, är inte en bra dag. Helt enkelt.  Punkt slut.

2007-02-02
22:07:42

Död-skalle
sjukt dryg dag tycker jag . jobbet gick rätt så fort men sen så har jag känt drygheten i mitt liv. Jag funderar på att se Ugly Betty och sen sova. Jag är galet trött, och kan behöva ladda med lite sömn inför veckan som ska komma ! fy jag längtar inte, allt jag vill är att ligga i min säng. Att förkylningen kommer krypandes gör inte det hela mer roligt, och inte mina knäproblem heller. Min kropp orkar inte idag helt enkelt .