Imorse satt jag och kollade igenom gamla dagboksinlägg för att hitta bilder på vårat gamla vardagsrumsbord (var typ helt omöjligt men om någon vill ha det så bara hojta), kom in på alla bilder med Zebo och Ruska och innan jag visste ordet av satt jag här och bölade för fulla muggar. Jovisst, Zebo har utvecklats ljusår under de 1,5 år han bott här men den samexistens han hade med Ruska tror jag aldrig mer han kommer att få uppleva igen och det gör mig faktiskt lite sorgsen. Samtidigt så känns det tryggt att den dag han inte längre finns med oss kommer han äntligen få finnas hos henne igen. Inte för att jag egentligen tror på liv efter döden men jag tar mig friheten att vara lite fantasifull när det kommer till djur.

 

Efter en känslofylld morgon styrde jag sedan kosan mot kusmark där jag fick träffa en gammal barndomskompis och hennes trevliga tik. Vi tränade lite fot, inkallning och surrade massa (OKEJ DÅ, jag surrade). Jätteroligt att se en så följsam hund och det ska bli super att få följa deras utveckling. Jag fick förresten kika på en alldeles färsk liten fölis och ååååååh, det går inte låta bli att bli kär. Med i bilden fanns även en människobäbis men han tittade mest på mig som att jag var knäpp, haha söt!

 

Sen drog kosan vidare mot Byske där det blev hundpromenad med passivitetsträning och sedan kaffe med medföljande surr i en väldigt mjuk och skön soffa. Otroligt trevligt, vi måste skärpa till oss och inte låta det gå så långt mellan gångerna.

 

Så även om dagen började lite ledsamt så blev det riktigt bra och det kändes verkligen som
choklad för själen att bara få vara och göra det jag tycker är roligt. I afton har vi förresten varit och valt tapeter till nedervåningen, nu längtar jag snart ihjäl mig!

 

Kristihimmels + underkylt regn hade skrämt bort de flesta från klubben ikväll men några få tappra hade tagit sig dit. Ingen var intresserad av några utomhusaktiviteter så vi stannade inne och slipade lite småsaker.

 

Fjärr: Väldigt het, flyttade sig snett och hoppade i princip mellan skiften. Det hjälpte lite att lägga externbelöning bakom honom men över lag så kändes det inte alls bra.

 

Vittringsapportering: Inledningsvis väldigt het, vi har tränat en hel del apportering på senaste så han var helt inställd på att bara ge mig alla föremål. Jag började om från början och behöll honom hos mig tills han satt igång näsan, då fick han gå fram till pinnarna och då greppade han direkt vad det var som förväntades av honom.

 

Linförighet: Även här väldigt het men jag jobbade med många halter och belönade honom bara med lugna klappar. Det fungerade hyffsat, han ljudande ändå lite men jag orkar inte hålla på och tjaffsa med sådant då jag vet att det bara beror å att han var för överladdad.

 

Jobbade på att vila mellan varven men det är SÅ tråkigt säger Zebo. Avslutningsvis blev det lite tjoller med kryp, dansa och rulla runt på marken och jodå, sånna där tjollersaker DET fastnar direkt.

 

Jaja, även fast träningen kanske inte blev så seriös så känns det ändå så roligt när det uppstår problem där jag kan leta rätt på lösningar direkt. Imorgon är en ny dag och då ska vi träffa en god vän som det var alldeles för längesen jag fick ljuga med över en gigantisk kopp kaffe.

 

Ryggen går verkligen mer ner än upp, jag har 2-3 bra dagar och sen 3-4 dåliga och så håller det på. Jag gör mitt bästa att hålla mig undan från smärtstillande och det går faktiskt bra, däremot påbörjar jag snart min femte kur med antiinflammatoriskt.

Jag känner mig som världens tristaste människa, jag orkar aldrig göra nåt och när jag väl gör det orkar jag knappt vara trevlig. Fick dessutom tag i röntgen idag, frågade varför jag inte fått någon kallelse än... Svaret blev att det fortfarande är 8-10 veckor bort. Jahapp, då behöver jag inte gå och vänta på det iaf.

Försökt få tag i försäkringskassan idag också men med plats 160 i kön gav jag upp och skickade ett mail istället, får försöka ringa igen i början av nästa vecka. Samma sak gäller friskvårdskompaniet.....

 

Zebo har varit halt i två veckor, det börjar äntligen ge med sig men jag kan lova att han är lagomt understimulerad. Känner mig som världens sämsta människa när han vill rejsa och jag håller honom kopplad men det är inte så mycket att göra åt saken. Jag håller bara tummarna att han ska vara fräsch nog för att jag ska våga starta honom på söndagens tävling.

 

Vi bor i ett flyttkaos just nu men ingenting händer. Hoppas verkligen att det händer något i helgen så vi kan börja förbereda för tapetsering och sånt, känner mig i vanlig ordning lagomt stressad över det här då jag vet att jag bara orkar vara igång ett par timmar åt gången.

Stressen ja, som att min mage inte är nog sabbad av alla jävla mediciner. Sen går stressen och magkatarren hand i hand och eskalerar varandra hela tiden. Som tur är sitter gamla vanor i ryggraden så jag trycker ner alla känslor och ignorerar kramperna riktigt bra om jag får säga det själv.

 

I all denna BLÄIGHET (dagens ord) är jag ändå otroligt tacksam över allt stöd jag får av min omgivning. Alla ifrån min underbara sambo till min förstående familj och stöttande arbetskamrater, för att inte tala om alla fina vänner som inte bara står ut med mitt gnäll utan till och med engagerar sig i att ställa massa följdfrågor och lyssnar ordentligt när jag klagar. Hur skulle jag klara mig utan er? Ni är guld värda!

Igår blev det äntligen dags för en storrejd i huset och vi fick ett helt gäng flyttlådor packade. Jag har ju packat själv i två veckor redan men min energi är ju som den är så det har bara blivit 2-3 lådor per dag, gick otroligt mycket fortare när Robert också engagerade sig. Nu har vi bara lite kläder, köksgrejer och toalettartiklar som ska packas ihop sedan är vi tammeklån redo!

Tyvärr verkar engagemanget inte vara lika stort från andra håll vilket känns skittrist, men en vacker dag så ska det väl vara färdigt....

 

Gällande ryggen så går det upp och ner, i mitten på förra veckan kändes det bättre men helgen har varit jobbig. Jag ska snart avsluta min fjärde kur med antiinflammatoriskt och känslan är att det kommer bli ett antal kurer till. Åååh jag är så less på att gå hemma!

 

Zebo är för övrigt halt sedan en dryg vecka tillbaka så för hans del är det vila så att han är fräsch till helgens rallylydnadstävling.

Som att man inte får lite pengar nog som sjukskriven så har det visat sig att mina chefer verkar tro att jag är frisk... Inte så frisk att dom vill ha mig på jobbet, men så frisk att dom totalt struntat i att skicka in någon sjukanmälan till försäkringskassan (=jag får ingen ersättning). Det här känns bara som toppen på isberget efter allt strul med min anställning så just nu är jag på krigsstigen, försöker jaga ikapp både fackombudet och chefens chef.

 

Man kan ju tro att sjukskrivningen i sig själv ska vara jobbig nog att hantera, med läkarbesök, smärtor och förbannat mycket mediciner, men tydligen inte.... Fick dessutom just reda på att arbetsgivaren har skyldighet att sammanställa ett underlag för rehabilitering. HAHA. Enought said.

 

Ja, ungefär så kul känns det idag. Som att det inte räcker med att vi har räkningar för babbiljoner den här månaden. Nä.

Är nere på noll på bloggandet, den energi som finns läggs på att uppleva livet - inte dokumentera det.

Fortsatt struligt med diskbråcket och jag är så sjukt förbannat less. Nu är Zebo halt också.

 

Har lite tunga dagar just nu, eller kanske framför allt tunga nätter. Ryggen håller på att ta knäcken på mig och så här ont har jag inte haft sedan veckan efter jag blev skadad... Bra humör och tålamod är inte riktigt min grej när jag inte får sova ordentligt på nätterna men skattebeskedet som trillade ner i brevlådan idag var helt klart glädjande! Jag som fått prel.besked om -1700kr fick istället fleeera tusenlappar tillbaka, tjoho! Lägligt? Eh, ja!

 

Har börjat få in en bra rutin att gå en halvtimma med hundarna varje morgon och det är riktigt skönt att få igång den stela kroppen, för att inte tala om nöjda hundar. Fella har fått haka på med korta, intensiva lydnadspass och i veckan fokuserar vi på fjärren.

 

Är något taggad på hundträningen nu och det blir verkligen tusen gånger bättre med flera hundar, då är det ju bara att byta när den ena är trött! I eftermiddag tänkte jag gå ut och träna på gården bara kroppen orkar, då ska Zebo få apportera föremål och Fella träna på rutan.

 

 

Idag har det verkligen varit full huggning. Klev upp imorse och packade ihop mig och hundarna, styrde sedan kosan mot solbacken där det blev lydnadsträning.

Zebo kändes inte alls på hugget, provade lite olika men han hade dåligt fokus. Till slut roade jag mig mest med hans nya danstrick som Theres börjat lära honom då det var det enda han kändes intresserad av. Så kom jag på att jag plockat ner pinnarna i väskan innan jag for hemifrån så då körde vi lite vittringsapportering. Det var jättelängesen vi gjorde någon nosaktivering över huvud taget men Zebo skötte sig fint, var bara första gången han var övertygad om att han ville ha fel pinne.

 

Fella fick köra lite gott och blandat, försökte gå igenom de flesta momenten från LK3 och hon kändes riktigt på hugget och med bra fokus. Engagerade mig en hel del i fjärren där hon ljudar väldigt mycket men jag tror det kan bli riktigt bra om jag bara är konsekvent med att bryta direkt hon sätter igång, kände skillnad redan idag. Inkallning med ställande och rutan var superkul, jag har ju aldrig haft någon hund som kunnat det tidigare.

 

Hann inte mer än hem innan svärmor och hennes karl kom förbi för att börja flyttpacka lite. Dom hade med sig Diesel men Fella tyckte han var JÄTTEkonstig. Märkligt egentligen då både han och hon är väldigt mjuka hundar som funkar med allt och alla, funderar om hennes spök-löp tyckte det var konstigt att se en vinthund (jag har ju ingen aning om hon träffat någon tidigare)... När han förstod att hon inte ville leka la han sig i sängen men då hoppade hon faktiskt upp och låg bredvid honom.

Till middag fick vi även besök av familjen från tällåsen, vi invigde fritösen med langos! Dom hade med sig Kira som fick komma in och mysa lite, Fella tyckte hon var en mycket mer normal hund än Diesel av någon anledning. 

Lagom till att vi satt oss vid bordet började hon att löpa också..

 

När alla farit hem fick Fella mat och sedan krypa in i buren. Igår blev hon ganska pipig men nu somnade hon på ett ögonblick. Zebo som legat instängd i Roberts gamla sovrum halva dagen fick äntligen komma ut och snusa igenom hela huset men sen somnade han lika fort han också.

Själv är jag helt knäckt efter dagens bravader och nu ser jag fram emot en tidig kväll, imorgon väntar ännu en dag fylld av hunderi!

 

 

Igår packade jag in båda hundarna i bilen och styrde kosan mot drängsmark, fast först blev jag bjuden på färsk fisk i tällåsen, inte alls fel! Hade lite tur i oturen att Theres kände sig hundlös så hon tog sin an Zebo och körde lite agility med han medan wp-gänget gick till grusplanen och körde teknik. Det är helt SJUKT hur stark Fella är, drar mycket, mycket mer än Zebo och dessutom tycker hon ju faktiskt att det är riktigt roligt också.

 

Efter en kaffepaus körde jag lite lydnad med båda hundarna och dom var så duktiga så. Kampade en hel del med Fella för att dra upp henne vilket ledde till en riktigt trevlig och fokuserad linförlighet! Vi körde även lite fjärr och i början gjorde hon klockrena skift men när hon gått upp i energi blev det slarvförflyttningar.

Zebo fick också köra linförlighet och förutom att han var lite för lättdistraherad av en annan hund så gick han också jättefint. Förutom det körde vi även sitt-framför och kryp.

När jag gett upp kämpade Theres med att lära Zebo dansa och jaa, dom är så duktiga så!

 

Väldigt nöjda hundar som sovit som stockar inatt. Var ut på en promenad med dom i morse men resten av dagen tror jag faktiskt dom ska få vila medan jag ska få finfrämmande från kusmark.

 

Efter tisdagens bravader blev det en riktig vilodag igår, både för mig och för hundarna. Fella fick ligga i bilen på Roberts jobb och spana medan jag hade möte på frösunda men annars låg vi bara och slappade hela dagen.

Under dagen tycker jag det gick bra med hundarna men på kvällen kändes Zebo lite spänd. Inget mer med det, kan man inte bete sig får man lov att ligga stilla. Det får man förresten lov att göra även om man kan bete sig, inomhus vill jag ha stillsamma hundar.

 

Med det underbara morgonvädret som rått idag passade jag på att gå en promenad med hundarna direkt jag stigit upp. Var väldigt lugnt, skönt och avslappnat att gå med två morgontrötta hundar. En liten släng av bus blev det allt men annars gick de mest och lunkade bredvid mig. Nu har de placerat sig på varsin filt där de ligger och snarkar.

 

Ikväll är det klubbkväll men jag funderar om jag ska ta med mig hundarna över huvud taget. Jag vet nämligen att det är några nya som vill prova på WP och då känns det bra att kunna ge dom mitt fulla fokus. I och för sig skulle jag kunna ta med mig båda och bara köra lite lydnad efteråt, vi får se hur jag gör.