Titti

2015-02-12
22:09:18

Träningsdagbok
Jag funderar på att börja använda bloggen lite mer som träningsdagbok och se om jag kommer följa upp och utvärdera. Tanken kom efter kvällens fantastiska lydnadspass där jag känner att jag verkligen måste få den här minnesbilden nerpräntad så jag inte glömmer den här härliga känslan!
 
Om lite drygt en vecka är det tävlingsdax igen och vi kämpar på med att försöka sätta ihop lite kedjor. Hon har haft en period där både läggandet och ställandet har tjorvat, mest för att hon blandat ihop momenten. Så vi har tränat en hel del på ordförståelse, framför allt genom helt skilda tonlägen + att träna tävlingsmässig kedja med läggande-inkallning-ställande. Farten i inkallningen är det som blivit lidande men jag ser inte att det ska bli några problem att få tillbaka genom lite peppträning.
 
Nåväl, kvällens pass (efter en dw-runda i skogen samt en stunds vila):
1. Tandvisning: Tävlingsmässigt förutom med en godis i handen, detta för att jag ska kunna trycka in den i munnen henne direkt "domaren" släpper henne. Problemet har varit att hon är för social och därför ställer sig upp för att kunna mysa med domaren. Idag satt hon klockrent och sökte ögonkontakt med mig samt lät domaren kolla ordentligt i munnen. En riktig 10a!
 
2. Linförighet: Tävlingsmässig men utan språng marsch. Satt sig först långt fram så jag satt om henne, sedan gick hon med jättefint fokus både genom halter och svängar. Svårt att ge en korrekt bedömning utan språng marsch men jag skulle nog ge det en 8 åtminstone.
 
3. Tävlingskedja läggande under gång - inkallning - ställande under gång: Bra snärt både i läggandet och ställandet, travade i inkallningen och puffade min hand i ingången men annars bra! Mellan tummen och pekfingret 9-7,5-10.
 
4. Kedja apport-hopp över hinder: Apporten tuggade hon på första gången, det har hon aldrig gjort förr... Gav henne ett "hörru" och gjorde om, då höll hon den som hon skulle. Hopp över hinder bra förutom ingången då hon slog i min hand. Jag skulle nog säga 10-8.
 
5. Platsliggning: Har haft problem med att hon ligger och gör massa annat, typ lägger om sig och snusar massa. Ikväll snusade hon en gång men då jag påminde henne om att jag är lite förkyld gav hon sig och låg prick still. Tid 2 min 40 sek. Hon la sig lite segt också men det känns som det minsta problemet i platsen ärligt talat. Känslan var en 9,5 men poängmässigt skulle det nog ge en 8.
 
Kanske låter egotrippat att försöka betygsätta sitt eget program men jag tycker det är viktigt för att kunna få en måttstock över hur man ligger till och framför allt anledningarna till det. Har man alltid en 5a på träning är chansen inte så stor att man ska sätta en 10 på tävling, men har man träningsmässiga 10or kanske man iallafall kan räkna med 8or när man väl ställer sig på tävlingsplanen.
 
Snöas största problem är visserligen att hon är lite väl nyfiken på alla lukter när hon kommer till nya ställen, det har jag tränat på alldeles för lite, men rent momentmässigt och vad gäller uthållighet känns det faktiskt som vi börjar komma en bit på vägen.
 
Tävlingen nästa helg kan gå hur som helst och jag kommer säkerligen bli besviken om vi landar på många låga poäng, men oavsett vilket ska jag försöka suga på kvällens karamell och försöka behålla den minnesbilden.
 
 

2015-01-23
11:34:32

Att komma igång igen
När man fastnat i bloggandet är det jobbiga egentligen inte att börja om att skriva NU, utan att återkoppla till allt som hänt sedan sist. Det känns avlägset och jobbigt och ju längre man väntar desto mer blir det som hopar sig.
Så jag tänkte helt enkelt skita i kursutvärderingar, årsredovisningar och målsättningar och helt enkelt kasta er in i verkligheten som är idag.
 
Efter en välbehövlig paus från lydnaden (efter novembertävlingens nederlag) har vi äntligen börjat komma tillbaka på banan igen och få lite rutin i träningen. Snöa har börjat jobba upp ett riktigt bra fokus på bekanta ställen och vi har börjat arbeta på mer utmanande platser, typ i ridhus. Ridhus ja, för i februari är det dags att ge sig ut på tävlingsbanan igen och Norsjö står först på tur. I vanlig ordning har jag inga resultatförväntningar utan hoppas bara att Snöa ska hålla ihop och att vi ska ha ett bra samarbete.
 
Vi har även börjat komma igång med lite WP så smått, Snöa har en riktigt bra motivation där så i vanlig ordning är det bara min oro över att lägga på henne för mycket vikt som sätter gränserna. Än så länge har hon aldrig tvekat.
 
 
För Qiras del så har hon faktiskt varit på sin första träningstävling och jag är så glad att Victor är snäll och tävlar henne. Lustigt nog var det tunnlarna hon tjorvade mest på så nu är det banne mig bara att komma igång med agilityträningen igen innan hennes första officiella start.
 
Med henne känns det lite som att jag sitter fast i rallyn också och nu är det längesen vi tog oss ut på en tävlingsbana. Fortfarande ett resultat kvar i RLN men träningsmässigt så tar hon sig igenom även fortsättningsklassen. Gäller bara att få tummen ur och anmäla till nån nedra tävling någon gång, det är bara synd att alla är så långt bort.
 
För övrigt försöker jag väl bara få lite ordning på tillvaron, valde att kliva av styrelsen i november och efter det har jag bara försökt reda ut var jag vill och varför. Det är helt klart så att min föreningsengagemang är anledningen till att mina egna hundar har fått stå åt sidan, igen, och jag vill verkligen hitta en balans mellan att hjälpa andra och att träna själv. Tydligen är det svårt när man vill göra allt på en och samma gång?
 
Och på tal om allt på samma gång så börjar ju äntligen skotersäsongen komma igång också och även om vi inte har så många fjällresor inplanerade tillsammans verkar det kunna bli körning hemmavid i år!

2014-11-19
10:05:07

Jag börjar nog ändå se ljuset
Senaste månaderna har verkligen varit en berg- och dalbana, inte minst i hundlivet med en skendräktig pointer och en bulldog i spökåldern. Men nu verkar det faktiskt som att vi är på väg mot ljusare tider och sakta men säkert börjar jag återfå min hund igen!
 
I helgen var det kursande på G, på fredagen klickerkurs med Grethe Eklund på klubben där vi jobbade på lydnadsmomenten och fick massa bra tips. Nu gäller det bara att man följer dom för ärligt talat tycker jag det är skittrist att planera men uppbenbarligen går träningen framåt fortare med tydliga och konkreta delmål.
Tyvärr hade jag skallebank hela dagen så jag var inte alls så engagerad som jag önskat, men Snöa var superduktig och förutom att hon fortfarande reagerar lite osäkert när hon sitter uppbunden verkar hon helt avreagerat sedan den tråkiga incidenten tidigare i höstas.
 
På söndagen var det dags för rambokurs igen och Snöa hade inga problem att springa över gallertrappor och uppe på taken, hennes matte tyckte däremot att bullefnatt på ett typ 4våningshus inte var en superbra idé.
Det enda hon tyckte var läskigt var inne i maskinrummet där golvet på mellanplan var galler. Var nästan som att hon upplevde lite svindel när hon tittade ner och första varvet kröp hon sakta fram med spagettiben. Men med en uppmuntrande matte som tyckte det var skitkul att springa fram åter på det ihåliga golvet så kom hon snabbt över det också, mattes pärla!
 
Och hur fantastiskt var det inte i måndags när Marie la ett viltspår åt mig när jag jobbade så jag sedan bara behövde lasta bilen och åka ut till skogen. Hon slängde sig fram när jag släppte på henne men sen intog hon ett väldigt bekvämt tempo i mörkret, bestämt men inte hetsigt.
Hon gick rakt i spårkärnan tills hon kom till slutet där Marie dragit klöven över en isfläck. Snöa satte ner en tass och sjönk igenom, försökte då gå åt höger men där var det stopp. Då drog hon iväg åt vänster så jag trodde hon tappade spåret och försökte kalla in henne men hon la bara ännu mer tryck i selen, hon skulle bara dit. Och jag blev både glad och stolt när jag insåg att hon visste precis var spåret gick, hon skulle bara gå runt isen för att sedan plocka upp det på andra sidan och snusa sig fram de sista metrarna till klöven. Fantastiska flicka!
 
 

2014-11-04
16:06:01

Vi har ju tävlat igen också...
I helgen var det dags att prova sig ut på lydnadsplanen igen och efter lydnadskursen som gett pepp på att träna hemma har det faktiskt känts riktigt bra i de allra flesta momenten.
Platsliggningen hoppade vi över eftersom att jag vet att hon fortfarande är osäker där och med tanke på att hon skulle legat i samma grupp som andra osäkra hundar kändes det beslutet ännu bättre väl på tävlingsdagen.
Domaren ville köra tandvisning direkt efter platsliggningen och där var Snöa något fjompig, hon var inte alls intresserad av att bli hanterad utav någon himla domare, hon ville lukta på marken, titta på alla andra och bara göra precis allting annat. Något förvånad blev jag över våra 7 poäng, kommentaren "bångstyrig" kändes dock korrekt.
 
När vi sedan gick in för att köra programmet så hade jag lite svårt att samla henne men fick henne till slut till en utgångsposition men direkt vi började gå tappade jag henne helt och hon var precis överallt förutom där hon ska vara (långt ut till vänster, bakom, framför, till höger, hängandes i min arm....). Jag blev både arg och frustrerad men försökte skaka av mig det och ladda om men det var totalt lönlöst att få henne fundera på något annat än att snusa i marken så innan vi ens ställt upp oss för ett läggande under gång så bröt jag, stoppade in min billiga hund i bilen (försökte sälja henne till Lena för en tjugolapp) och tog mitt förkylda arsle hem för att sova.
 
Just där och då var jag så arg på Snöa och jag kan än idag inte riktigt förså varför jag tappade henne så totalt. Kanske det var blandningen mellan feber, hosta, minimal sömn och ett allmänt stresspåslag?
Nåväl, det känns iallafall som jag fattade helt rätt beslut genom att bryta, sånna där flamsfasoner har jag verkligen inte tänkt acceptera på tävlingsplanen.
 
Så med det i bagaget är det nu slut på tävlingsåret 2014. Dags att ladda batterierna, fortsätta nöta, bli en roligare matte och blicka framåt mot nästa års tävlande!

2014-11-03
17:21:56

Stuck between me and myself
Just nu känns det verkligen som jag sitter på en plats där jag måste välja mellan pest eller kolera fast egentligen är det tvärtom. Genom att arbeta för något jag älskar har jag satt mig i en sits där jag inte alls mår bra, varken fysiskt eller psykiskt och jag vet att jag skulle må bättre av att bara gå vidare. Så varför är det då så svårt? Varför låter jag mig påverkas så mycket av en person att jag ligger sömnlös om nätterna och plågas av magkatarr på dagarna?
 
Å ena sidan känns det så lätt att bara släppa allt och lägga tiden någon annanstans, å andra sidan så vill jag inte ställa mig i ledet tillsammans med de andra som kommit i samma skottglugg utan sätta ner foten och bevisa både för mig själv och för omgivningen att det här är en storm jag klarar av att rida ut, jag klarar av att ta striden där andra fallit.
 
Tyvärr känns det just nu som att min energi bara rinner ur mig och jag är så nära att kasta in handduken och bara ge upp. Jag lovade mig själv för längesen att låta bloggen vara ett safe place där jag alltid kan ventilera om det som känns jobbigt och jag tror det är just därför jag skriver. För jag måste få ventilera det här, mest av allt med mig själv. Och genom att låta andra se hur nära jag är på att ge upp hoppas jag att jag ska kunna piska mig själv lite till. För jag vill bli den bästa människan jag kan vara. Alltid.
 
 

2014-11-01
23:01:18

Don´t forget!
 

2014-10-28
21:24:10

En jobbig tid
Jag försöker ofta tänka på det här med ödmjukhet, hur en lagom dos av förståelse och respekt för andras upplevelser kan få en att lära sig läxor utan att själv behöva braka rakt in i dom. Jag upplever mig själv ganska ödmjuk men även om jag nästan alltid lyckas återspegla det utåt (kan behövas i mitt yrke) kan jag inombords vara en benhård surkärring som tycker folk är idioter och får skylla sig själva som inte fattar bättre.
 
Även fast jag vuxit upp med flera valpar så har jag aldrig behövt ta något ansvar gällande uppfostran och det kändes ganska skönt att slippa ta itu med det både när det kom till Mila och Zebo, även om dom så klart hade annat som behövde jobbas med.
Ju mer jag lärt mig om hundar och utvecklats tillsammans med mina omplaceringar, desto mer säker har jag blivit på att det här med "spökåldrar" inte existerar. Jag har tyckt folk har varit lite smått puckade som inte insett att hundar behöver miljötränas och att aktivering måste öka med stigande ålder. Himlat med ögonen så där i smyg.
 
Sen kom Snöa.
 
Jag minns så väl, hon var väl runt 6 månader, hur jag gafflade till Theres; Jag har ALDRIG trott på att hundar kan trotsa bara för att se om dom kan lyckas men FY FAN JÄVLA VALPJÄVEL.
Nåväl, något kanske jag lärt mig av andra för jag sänkte mina krav drastiskt, la träningen på hyllan ett tag och fokuserade på att ha kul och bygga på relationen. Vi klarade oss ur den där perioden hyffsat smärtfritt även om det var mer än en gång jag fick jaga hem henne plumsande i djupsnö från grannens gård där hon stod och käkade fågelfrön.
 
Förutom den där lilla tiden har Snöa fakiskt varit en fantastisk valp som har varit allt för snäll så det är lätt att glömma och förlåta. Det är även lätt att tro att man fått en vuxen hund bara för att den passerat första löpet.
 
Det började med att hon som en blixt från klar himmel började kännas osäker på platsliggningen och sen att hon reagerade märkligt på andra hundar (lite spänd och kaxig, bara för att sedan när den andra hunden visat att den inte brytt sig kasta sig på marken som att hon lite nervöst skrattat och sagt "hehehe men jag skooojade ju bara, jag äär snäll, LEK MED MIG"). Sen har det hela som bara eskalerat och för två veckor sedan nådde det sin kulmen då det skedde en incident på klubben där hon nästan drog ett skåp över sig och hade så svårt att avreagera att jag grät hela vägen hem. Skåpet bekymrar henne inte längre, däremot verkar hon kopplat ihop det hela med skällande hundar och lokalen i sig så direkt någon hund skäller där inne blir hon så sjukt låg. 
Så just nu känns det som vi backat till en plats jag inte ens visste fanns där jag bara måste jobba med att bygga upp hennes självförtroende igen. Jag känner mig sjukt otillräcklig och frustrerad och framför allt känner jag mig som världens sämsta hundägare.
 
Därför känns det faktiskt som en perfekt timing att vi ska börja på en rambokurs hos Susanne till helgen. Vi gick instruktörsutbildningen tillsammans och Susanne är en superduktig hundmänniska som jag upplever har alla kvalifikationer från pedagogik till erfarenhet. Jag tror hon kommer kunna hjälpa mig att lyfta Snöa med fokus på tillit och samarbete och kan inte tänka mig ett tillfälle då vi skulle kunna behöva det mer.
Jag har naturligtvis även lyft den här frågan i facebookgruppen hos den kennel som Snöa kommer ifrån och fått berättat för mig att den linje hon kommer från på ena sidan ofta har väldigt markanta spökåldrar men att det bara är att försöka rida ut stormen, för det går alltid över.
 
Så det kanske inte funnits så mycket jag kunnat göra för att förebygga det vi hamnat i, men kanske hade jag inte blivit lika förvånad om jag varit lite mer ödmjuk kring unghundstiden innan jag provat sitta mitt i den.
 
Sen är det ju faktiskt så att även i dom mörkaste stunder har jag världens finaste hund.
Även om det just nu framför allt är när hon sover!
 
 

2014-09-22
14:06:59

Första lydnadstävlingen
Var ska jag börja? I ett svagt ögonblick anmälde jag mig till lydnadstävlingen i Norsjö, jag visste att vi inte är redo men det var en liten tävling med inte så många anmälda så jag tyckte det passade bra att se hur vi ligger till.
Veckan innan startade vi ju på KMet och där var Snöa inte alls med i lydnaden, det var varmt och jobbigt och hon var mest intresserad av annat. Så att jag hade små förväntningar inför vår första officiella tävlingen är minst sagt en underdrift.
 
Men jag tänker så här att jag behöver skaffa mig tävlingserfarenhet och jag vill börja lära mig hur jag ska hantera Snöa på tävling med uppvärmning osv. Dessutom tyckte jag det skulle passa bra att göra en start nu med tanke på att vi i veckan ska börja gå en lydnadskurs och sedan tävla igen på hemmatävlingen i november. Dels får jag nu ett bättre hum om vad vi måste träna på och dels får jag senare svart på vitt om vi tränat på rätt saker på rätt sätt.
 
 
Platsliggning 0
Efter bara några sekunder satte hon sig upp och efter ytterligare några sekunder tog hon sats från tårna och gjorde sedan en inkallning på eget bevåg i ungefär 120km/h. Mer störningsträning med andra hundar!
Tandvisning 10
Jag gav henne ett ganska hårt stanna-kommando men eftersom hon är så sällskaplig så kändes det som att det behövdes. Hon satt tungt på rumpan!
Linförighet 6,5 Nosar, position, sätter sig ej
Första sträckan kändes bra men sedan jag tappat henne kändes det svårt att återfå hennes fokus. Uthållighetsträning!
Läggande 0 Vänder sig, lägger sig ej
Mitt extrema DK beror på att vi backat lite i läggandet och därför ville jag hjälpa henne men uppenbarligen fungerar det ju inte ändå. Träna snabba lägganden!
Inkallande 9,5 Bra tempo
Kändes faktiskt superbra och hennes ingång var långt över förväntan!
Ställande 5 DK
Hon kan faktiskt ställande, det är bara dumheter att jag ger DK där!
Apportering 8 DK
Som man kan se lite på filmen var jag såå osäker på henne. Hon var inte alls intresserad av att hålla apportbocken i munnen så jag höll kvar den tills jag kände att hon höll den ordentligt. Tänkte hela tiden "släpp den inte, släpp den inte" för jag såg hur lätt hon höll den, men när jag sedan skulle ta den av henne höll hon faktiskt åt så jag behövde använda ett loss för att få henne att ge mig den. När hon väl håller så håller hon den bra, vi måste träna på att få till snabba greppanden!
Hopp över hinder 6 Avslut, slår i
Skittrist att hon slog i, tror vi måste träna mer på att hoppa med hindret på rätt höjd. Annars gick det som förväntat, vi vet att vi måste träna mer på ingångarna!
Helhetsintryck 6,6
Summa: 96,5, O pris, 9 placering
 
Poängmässigt var väl tävlingen vad jag hade förväntat mig. Sedan tidigare kände jag mig osäker på uthålligheten i följsamheten, läggnadet, apporteringen och ingångarna och senaste två veckorna har hon känts lite orolig i platsliggningen (med dragning mot mig) så egentligen var det väl inte så mycket nyheter. Det kändes mer som en avstämning där jag fick konstaterat att det som strular på träning även strular på tävling (tack och lov får man väl ändå säga).
 
Men nu till det viktiga! Den här tävlingen gav mig en sådan fantastisk känsla, VI hade en så fantastisk känsla! Jag är så glad att jag tog mig tiden att både belöna och samla upp henne mellan momenten, både för att ge henne bra minnesbilder men också för att vi båda två skulle få tid att andas och slappna av. Det känns dessutom helt rätt att jag kommenderade henne ligg igen efter läggandet så jag faktiskt gav oss möjligheten till en bra belöning - av rätt anledning! Jag var ganska nervös när vi gick på planen men när vi gick av kändes det verkligen SÅ bra och jag gjorde verkligen allt för att visa Snöa hur fantastiskt duktig hon varit. Theres hade köpt ett paket färskfoder som Snöa och Polly fick dela på och förhoppningsvis ger all beröm och belöning bra minnesbilder till nästa gång!
 
Sen ska jag inte glömma att nämna hur duktiga Theres och Polly var! Theres var så nervös redan när vi åkte och hon hade konstaterat redan innan vi åkte hemifrån att det inte skulle bli något första pris.
Jag såg inte deras linförighet men resten av programet såg superfint ut, man kunde inte alls ana hur nervös Thers var och Polly hade jättefin kontakt rakt igenom. Tyvärr tjuvstartade hon på hoppet så där fick dom bara en 5a men sen var protokollet överfyllt av 9or och 10or.
När det var dags för prisutdelning visade det sig att dom kammat ihop 177p vilket gav dom både en tredjeplats och det efterlänktade LPet - det var dom absolut värda!
 
Två duktiga hundar som gjort sina mattar så stolta och nöjda.
 
Norsjö BK & HU hade för övrigt arrangerat en bra tävling som flöt på i ett bra tempo.
Även väldigt gulligt att alla som tävlade LK1 men blev oplacerade fick en medalj.

2014-09-12
15:40:46

Run Forest!
 

2014-09-06
20:24:58

Play and happyness
Foto: Camilla Larsson

2014-09-03
16:40:00

Världens bästa kamphund
Helgen som var åkte jag och Marie söderut till Eget Bevåg & HUNDraelvan där vi skulle gå kurs för Irene & Johan Westerholm från Hundläroverket. Det var en helgkurs med genren kamphund och även om jag innan inte var helt övertygad är jag så glad att Marie övertalade mig att åka dit. Förutom att det är uppfriskande att få träffa andra tjockskallar (dock fanns ingen grisåsna) var det helt uderbart att få surra och bolla tankar med andra som har samma hundtyp, det händer ju (tyvärr?) alldeles för sällan hemmavid.
 
Upplägget på kursen var superbra med mycket fokus på passivitetsträning (yes, något vi faktiskt är bra på) och mycket varvning mellan teori och praktik vilket gör att man hela tiden håller sig vaken. Det var en hel del historik, både om olika hundraser och om hundkamp, och även om jag pluggat ett oräkneligt antal timmar om just det kändes det som att fler pusselbitar föll på plats när man fick höra det på svenska. Irene förklarar helt enkelt på ett sätt som är lätt att förstå och nu känner jag att jag inte bara kan förstå det själv utan faktiskt också kan förklara till andra som inte är lika nördiga som mig.
 
Nästan alla bodde på HUNDraelvan och jag hade förväntat mig sena kvällar med massa surr men helt ärligt så fanns det verkligen ingen ork till det, dagarna var helt enkelt smällfyllda med allt man kunde önska sig.
Jag kände mig ganska trygg i det mesta praktiska vi gick igenom (på-avknapp, skvallerträning, aktivering) så det var extra kul att Irene verkligen tog sig tid att hjälpa mig med belöningsutveckling efter kursen var slut. Nu har jag fått riktigt bra stalltips att jobba vidare med!
 
Jag älskar ju mitt norrland men efter en sån här helg känns det faktiskt lite surt att både HUNDraelvan och Hundläroverket håller till så långt bort för där vill jag verkligen kursa igen! Men det är bara att spara pengar och invänta en helgkurs som kan passa!
 
Snöa fjäskar in sig hos Johan när hon fick vara uppvisningshund i stretching
 
Johan & Irene presenterar aktiveringsalternativ.
APBTn Gimli (Mayday) gjorde att det brann till lite extra i mitt pitbullhjärta.
 
 

2014-08-22
10:38:20

Flygarörat
 

2014-08-21
09:46:48

Åt vilket håll drar hösten?
Sommaren börjar lida mot sitt slut och vädret påminner oss. Visst är det fint med värme men jag njuter även av regnet och kallare gradtal. Åter igen, jag älskar norrland!
 
Med hösten börjar även alla rutiner komma igång med träningskvällar, kurser och annat roligt. Jag känner mig dock lite orolig eftersom att kroppen redan har börjat flagga för att den inte alls är speciellt intresserad av att hålla flera bollar i luften samtidigt hur gärna jag än vill det. Så fruktansvärt frustrerande när jag känner hur bra jag mår över att göra flera saker samtidigt och så börjar hjärtat rusa och påminna mig om att det inte alls håller med. Är det så här gamlingar känner sig?
 
Nåväl, med hösten kommer även sjukvården igång och kommande vecka har jag inte mindre än tre besök inbokade för vidare utredning av det här förbannade blodtrycket. Från början var jag övertygad om att det var stressrelaterat men den teorin har jag faktiskt börja lägga åt sidan. Tycker annars det vore en logisk och lättsam förklaring...
 
 

2014-08-14
12:02:00

Snöa & Atlas
 
 
 
 
 
 
 
 
 

2014-08-08
09:59:17

Varför välja?
Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag kommer aldrig klara av att dra fram någon elithund i någon hundsportgren eftersom jag har så svårt att bestämma mig. Men vad gör väl det när allt man gör är roligt?
 
Tänkte lite grann på vad vi presterat under veckan och insåg att hundarna fått göra följande:
Drag weight
Linlöpning
Simträning
Balansträning på pilatesbollen
Flirt pole
Lydnad
Rallylydnad
Agility
Viltspår
och naturligtvis vanliga promenader också...
 
Utöver detta har jag faktiskt dessutom jobbat heltid, hållit efter hemma och haft tid att umgås med vänner både i och utanför hundkretsen. Jag har nästan svårt att förstå det själv men faktum är att det inte är så svårt som man kan tro, det handlar helt enkelt bara om lite planering, logistik och prioriteringar. Tex i onsdags när jag jobbade kväll; tog en promenad med hundarna, körde ett pass med flirt polen och åkte sedan in till stan och fikade med Mosse innan jag började jobba. Eller som i tisdags, när jag passade på att träna hundarna på pilatesbollen medan jag väntade på att pastavattnet skulle börja koka.
 
Men största "uppoffringen" som gjort att jag funnit mer tid för hundarna är att jag nästan helt slutat sitta vid datorn. Inga mer forum, kollar bloggar bara när jag faktiskt inte har något annat att göra, känner inte längre något krav att uppdatera hemsidan och svara på mail oftare än en gång i veckan. Det är faktiskt riktigt befriande och, framför allt, tidssparande.
Visst kan det kännas trist att tappa lite kontakt med personer man lärt känna genom t.ex. forum men faktum är att IRL alltid är det bästa!
 
Bingen Bulldogs Dirty Snow aka Snöa 13 months old